Här är vägen som jag gått så många gånger. Vägen som har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Vägen till mitt paradis, vårt älskade sommarhus. Vägen där stegen alltid kändes lätta, där själen svävade tillsammans med gladorna högt uppe i skyn. Vägen till platsen där barnen lekte med solblekt hårt och bruna ben. Där vänner och släkt njöt tillsammans medan glöden falnade i grillen och sommarkvällen övergick till natt. Platsen där stjärnorna lyste ikapp med månen när jag kissade i dikeskanten. Vägen som jag inte längre går men som ständigt dyker upp i mina drömmar som en evig längtan och som en smärtande tagg i hjärtat.
onsdag, februari 25, 2009
Längtans väg
Här är vägen som jag gått så många gånger. Vägen som har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Vägen till mitt paradis, vårt älskade sommarhus. Vägen där stegen alltid kändes lätta, där själen svävade tillsammans med gladorna högt uppe i skyn. Vägen till platsen där barnen lekte med solblekt hårt och bruna ben. Där vänner och släkt njöt tillsammans medan glöden falnade i grillen och sommarkvällen övergick till natt. Platsen där stjärnorna lyste ikapp med månen när jag kissade i dikeskanten. Vägen som jag inte längre går men som ständigt dyker upp i mina drömmar som en evig längtan och som en smärtande tagg i hjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vissa platser på jorden vill man inte gå till, även om man skulle vilja... just för att minnena är för starka. Jag har också en sådan plats. Min mormors hus som är såld för ganska länge sedan...men minnena finns där.
Skicka en kommentar