Mammahjärta

Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer. Så har det alltid hetat. Jag vet inte precis om det är så, men bekymren ändrar i alla fall karaktär. När barnen är små har man full koll och har dem nära sig hela tiden. När de är stora flyger de iväg. Så ska det vara och det är bra. Men igår fick jag höra nyheter om äldsta sonen. Han är i Thailand och jobbar på restaurang sedan snart ett år och har blivit erbjuden jobb som kock i ett palats i Saudi-Arabien hos en stenrik oljeshejk!!! Jag fattar att det är jättehäftigt och en jättechans! Men mitt "mammahjärta" säger "nej, nej kom hem!" När ens barn försvunnit helt från världen, och blivit en ängel, då blir man nog lite överbeskyddande. Jag kämpar emot det varje dag men det är inte lätt. Inte när "mammahjärtat" längtar efter att krama sin vackre ljuslockige underbara son. Han är ju ändå mitt barn..... långt borta i världen!