Småbröderna

Nu kanske ni undrar var småbröderna blev av. När familjen försvann och barnen spreds för vinden och flickan kom till fastern och farbrorn. Då kom mellanbror till moster och morbror och lillebror till annan faster och farbror. De bodde långt från flickans faster så sen kunde barnen inte ses så ofta. Men ibland fick de träffas ett tag, när det var sommarlov eller jullov. Då åkte flickan ibland och bodde hos moster och morbror i deras stora våning i Malmö. I den våningen hade flickans mamma bott när hon var liten så där kände flickan att mamma fanns med på något sätt. Det var där i våningen som mellanbror fick bo med pojkkusinen som var lika gammal och flickkusinen som var äldre. Hos moster och morbror trivdes flickan bra. Där hade flickan varit många gånger med sin mamma och pappa när de levde. Så hon kände kusinerna och moster och morbror bra. I den stora våningen fanns ofta mycket folk och i det stora husets andra lägenheter bodde massa andra släktingar. När det var jul sprang alla barnen, kusiner och nästkusiner upp och ner i den stora stentrappan och ut och in i de olika lägenheterna. Där kände flickan sig hemma och där kunde det också hända att man pratade om flickans mamma och pappa. I fasterns hus sa man aldrig något om dem. Ibland fick flickan följa med morbror upp i hans ateljé och titta på alla tavlor han målade. Där luktade alltid speciellt och det var en lukt som flickan kände igen. Flickans lillebror bodde i samma stad som mellanbror så honom kunde flickan också träffa när hon var i Malmö. Flickan var väldigt lycklig när hon fick vara med mellanbror och lillebror. För dem älskade hon allra mest i hela världen. Under några dagar blev hålet i flickans hjärta då fullt av kärlek och glädje igen. Men när det var dags för flickan att åka hem och hon steg på tåget ensam gick hålet i hjärtat upp och värkte så att flickan grät stora tysta tårar hela vägen hem till fastern.