I det nya huset fanns en faster och en farbror och två pojkkusiner. De var äldre än flickan så nu blev hon yngst. Hon var inte längre en stor, duktig och förståndig storasyster. Nu var hon bara liten, dum och underlig.
I det nya huset var det aldrig skratt och sång och kramar. Där var det stelt och tyst och kallt. I det nya huset var allt som flickan gjorde fel När hon hjälpte till var hon i vägen. När hon inte hjälpte till var hon lat. Hennes hår var för tovigt och hennes musiksmak var fel Hon läste dåliga böcker och hon visslade falskt. Och när flickan gick på toaletten så använde hon för mycket toalettpapper. Så flickan lärde sig att lyfta på hållaren och dra ut papperet tyst så ingen skulle höra. Det är så flickan gör fortfarande fast flickan har blivit stor och köper sitt eget papper.
Så vad flickan än gjorde så var det fel. Hur hon än försökte så blev det aldrig bra. Hon kunde aldrig få fastern att sluta skälla. Faster skällde varje dag, morgon, middag, kväll - och flickan var stum. I flickans hjärta fanns bara en massa sorg, en massa längtan och en massa gråt. Och så ett stort svart hål. Det hålet försökte flickan fylla med godis. Hon köpte godis för alla sina pengar och tröstade sig en liten stund. Men då tyckte fastern att flickan var besvärlig och tog henne till en psykolog. Psykologen satt bakom ett skrivbord och flickan satt i stolen framför. Psykologen frågade flickan hur hon hade det i sitt liv men flickan var stum och kunde inte svara. Psykologen frågade flickan varför hon åt så mycket godis men det visste inte flickan riktigt - så hon kunde inte svara. Då tröttande psykologen på flickan och hon fick gå ut. Sedan gav Psykologen en lista på allt som flickan inte fick äta till fastern. På den stod allt som flickan tyckte var gott och även godis. Så efter det fick flickan inte äta godis längre. Och det var då som flickan började smygäta. För hur skulle hon annars fylla sitt stora svarta hål?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar