Ni vet det där tåget....

som jag skrev om den 11 september. Jag skulle egentligen ha suttit på ett annat tåg. Det var på väg åt ett helt annat håll och jag hade sett fram emot den resan. Jag tvekade länge om jag skulle åka eller inte men bestämde mig till sist för att göra det. Jag skulle ha en bra reskamrat som kände till rutten! Som skulle visa mig och guida mig. Det var så mycket jag ville göra på resan. Jag kunde en massa saker på de olika resmålen, annat var nytt. Det var spännande och roligt! Men min reskamrat fick hoppa av efter en kort bit. Och de la om hela rutten. Och när jag ville till alla de ställen jag kände till så sa de till mig att jag var tvungen att åka någon annanstans. Så jag hann aldrig dit jag ville. De bytte ut all tågpersonal och ibland var det bara kaos. Då blev jag ledsen och trött och hoppade av. Nu reser någon annan på min biljett. Jag vet att jag hoppade av helt frivilligt men jag är ändå ledsen för det. För nu verkar tåget gå mer på rätt håll. Jag känner mig också avundsjuk för att hon kanske får komma till alla de platser dit jag ville. I min fantasi står alla och jublar över vilken skicklig resenär hon är och hur bra hon navigerar. Jag hoppas hennes resa blir bra. Men jag känner ett stick i hjärtat och en sorg över att min resa inte blev som jag ville. Att jag är en sådan usel resenär.