Aha upplevelse

I några inlägg har jag beskrivit mitt liv som en tågresa. Det bara blev så och jag vet inte varför. I det senaste inlägget med rubriken 1967 beskriver jag en riktig tågresa. I en kommentar skriver Nettan att hon tycker om hur jag beskriver mitt liv som en tågresa. Då får jag en AHA-upplevelse. Mina tågresor 1967 och några år framåt var ren och skär ångest. När jag nu, mer än 40 år senare, sitter här och mår dåligt med ångest och depression, så är det kanske inte så konstigt att jag väljer att skildra det i en tågresa. Allting hänger ihop!Jag fick några snälla ord från L på msn som gjorde mig både rörd och glad. Tack! Jag har skrivit mycket om känslor sista tiden. Mitt liv har varit fyllt av mycket starka känslor och jag får nog beskriva mig som en känslomänniska. Jag har svårt att hålla inne mina känslor och även om jag försöker så tror jag det är ganska lätt att läsa av mig ändå. Just nu är mitt liv ett stort känslokaos och det var länge sedan det var så starkt. Jag väljer att dela med mig av det här och tror att det har en terapeutisk verkan. Jag har alltid haft ett stort behov av att formulera mig i skrift. Kanske är det dumt av mig att vara så öppen, men detta är JAG så därför får det blir så. Idag har jag gått mellan sängen, matbordet och soffan. Några gånger har det glimtat till med små tankar om saker som jag skulle ha lust med, men jag har inte orkat mer än tänka på dem. Hoppas jag hittar orken att göra dem också snart.