Förlamningen har släppt

Igår hade jag en underbar dag i trädgården och jag kände hur förlamningen släppte och livsandarna började vakna. Jag tänkte fota och blogga om det. Det kommer så småningom men just nu gnager en annan oro i mig. Sonen, snart 18 år är fortfarande mycket sjuk. Vi har varit två gånger hos läkare varav ett i natt med oro för uttorkning. Men vi har blivit hemskickade igen. Utan att några prover tagits. Jag har inga bra erfarenheter av läkarvård och vet att det mest banala kan visa sig vara väldigt allvarligt. Med mitt änglabarn som drabbades just av detta, är det kanske inte så konstigt att min oro far iväg snabbare än andras. Imorgon ska jag ockupera vårdcentralen och kräva prover. Tills dess fortsätter min oro och jag får se om jag orkar blogga. Just nu blir det mest vaka vid sjuksängen.