Minnes trädgård och inredning

Kvällstankar

2011-09-30T22:11:00.001+02:00

Sitter i soffan och ser på Idol. Läser igenom ovanstående och fundera över mig själv, mitt liv, mina känslor. Så länge jag känt sorgen, smärtan, hålet och krampen i bröstet. Men också annat. Glädje, kärlek, lycka och stolthet. Stolthet över mina barn. Mina vackra, underbara fina barn. Som alla blivit sådana fantastiska människor. Glädje över att de alla verkar ha hittat rätt i livet men har mycket spännande framför sig. Lycka över att de vid sin sida har de allra finaste pojk- och flickvänner man kan tänka sig. Lycka över att de gärna kommer hem på söndagsmiddag när jag orkar laga den. Lycka över att äldsta sonen redan bokat plats för mig hemma hos sig när jag verkligen inte orkar mer. Lycka över stora varma bamsekramar av söner som är större och starkare än jag och lycka över små fina ord från dottern.

Jag känner också glädje över att ibland då och då kunna ställa upp för någon annan som har det jobbigt och svårt och känna att mina ord gör nytta.

Så mycket som är bra och ger livet mening. Jag önskar att jag kunde vila i det och slippa det stora svarta. Slippa sömnlösheten och gråten i halsen. Slippa tröttheten och förlamningen. Slippa krampen i bröstet som känns allt oftare. Krampen som kommer från kampen att hålla skriet inom mig. Skriet som ständigt ekar inom mig och som jag tryckt undan så länge. Skriet som aldrig någon har hört men kanske många anat. Skriet som studsar mellan cellerna i kroppen och sprider värk i varje del. Skriet jag dämpat så många gånger i kudden och skriet som aldrig tystnar. Nu måste jag släppa ut skriet och slippa krampen. Jag måste sluta kämpa emot och låta allting komma och välla ut i det fria. Jag hoppas jag kan stå stark i stormen!

Fosterstadie

2011-08-10T19:36:00.001+02:00

Ibland känner jag att det skulle vara väldigt skönt att återgå till fosterstadiet! Känner ni samma sak ibland?

Mellanbror

2011-03-10T18:20:00.001+01:00

En dag för några år sedan ringde telefonen. Det var mellanbror. Vi pratar ofta i telefonen sedan han flyttade tillbaka till Stockholm. Han är min bästa vän, min själsfrände, min tvillingsjäl. Han är den som känner mig allra bäst och som kommer ur samma blod. Han känner mina svagheter och han känner mina styrkor och han vet precis allting om mig. Vi har skrattat så mycket tillsammans och delat så mycket sorg. Vi har bråkat och enats, retats och kramats. Han är envis som få min mellanbror och hans principer kan driva vem som helt till vansinne. Men han är ärlig och klok och modig och fin och blir älskad av alla han möter. Han har funnits vid min sida hela livet och närhelst jag behöver så lyfter jag luren och hör min mellanbrors röst. När det ringer den där dagen för några år sedan så hör jag allvaret i hans röst. Jag hör – men vill inte höra. Jag vill inte höra när han berättar att han fått cancer. Jag vill inte höra när han berättar att det är samma som mamma hade, jag vill inte höra när han berättar om strålning och operation om cellgift och sjukhus. Jag vill bara skrika och sparka och slåss och hata och jag dör tusen dödar igen.

Nu flera år senare finns han fortfarande här mitt i livet hos oss och jag är så tacksam. Han är levande, varm och stark och alltid i min tanke och mitt hjärta. Jag kan när som helst känna känslan av hans varma hand i min och jag vet att han alltid leder mig rätt. Ett liv utan honom är ett omöjligt liv.

Älskade unge

2011-03-04T18:53:00.002+01:00

Idag kände jag mig inget vidare men bestämde mig för att gå en promenad i sakta mak, få lite luft och rensa hjärnan. Jag satt på mig mina solglasögon för att skärma av världen lite, tog på mig min långa svarta kappa och lindade in mig i en stor svart halsduk. Sen gick jag ut i det grå och det disiga. När jag gått ett tag vill jag prata lite med äldste sonen för det var så länge sedan. Sedan följde ett långt samtal där alla mina tankar och känslor bubblade upp i mig. Kanske skulle han inte behöva ta det men varför ska bara mammor trösta barnen? När de är vuxna kan de kanske trösta lite tillbaka? Och det gjorde min älskade stora son. Han lyssnade och stöttade och när jag gråtit en stund sa han att han skulle komma över och fika lite. Jag traskade hemåt, köpte några bullar på vägen och väntade. Det ringde på dörren och där stod han men fyra röda rosor med tillhörande lapp. Det var fyra röda rosor, ett för varje barn. Och när jag läst lappen blev jag så rörd att jag grät och hulkade en lång stund med hans armar i en stor kram. Sedan fikade vi och hade en mysig stund och nu mår jag bättre, Min stora son är fantastisk och underbar. älskad av alla och mest av mig. Han går genom livet och ser bara möjligheter. Han är social och har tusen vänner. Han har lett och strålat sen han föddes och han skänker mig så mycket glädje. Vilket förstås även de andra barnen gör men detta inlägg är till honom. Tack för att du stöttade mig älskade son och tack för att du lovat ta hand om mig när jag blir gammal. Det känns så tryggt. Jag älskar dig och ska spara din lapp för evigt!

10000

2011-03-03T19:29:00.000+01:00

Så många har just nu besökt min blogg. Trevligt!

Kantstött

2011-03-02T20:35:00.002+01:00

Idag känner jag mig ledsen och nere av en helt annan anledning än av mina gamla minnen. Jag finner mig själv indragen i en mycket märklig situation som jag inte alls förstår hur jag kunnat hamna i. Jag vet inte riktigt hur det kommer sluta men jag har stöd av en vän och är så tacksam för det.

Idag

2011-02-25T19:44:00.003+01:00

har maken och jag varit lediga tillsammans och haft lite sportlov. Men vi har inte sportat så mycket. Dock blev det en liten tur till IKEA där vi köpte grejer till hallen som vi renoverar. En liten fika hann vi också med bland 1000 andra sportlovslediga. Så blev det lite Bauhaus och K-Rauta när vi ändå var igång. Jag sitter också och "filar på" en text om min mellanbror. Det är viktigt för mig att den blir bra så jag får nog fila lite till. Sen finns ännu en i huvudet om lillebror. Så när jag filat färdigt så kommer de. Ikväll ska jag titta på Skavlan som jag tycker är ett riktigt bra program. Han är en utmärkt intervjuare som får sina gäster att öppna sig och oftast blir det väldigt intressant. Imorgon blir det Mia Skäringers show som jag längtat efter nästan ett år. Jag är så glad att hon hunnit bli frisk och kört igång turnén igen lagom till vi skulle gå.

Den gråtande flickan

2011-02-22T22:57:00.002+01:00

Jag såg henne i somras när maken och jag var på semester på Västkusten. En fantastisk utställning med skulpturer på en stor hed.

Småbröderna

2011-02-22T19:10:00.002+01:00

Nu kanske ni undrar var småbröderna blev av. När familjen försvann och barnen spreds för vinden och flickan kom till fastern och farbrorn. Då kom mellanbror till moster och morbror och lillebror till annan faster och farbror. De bodde långt från flickans faster så sen kunde barnen inte ses så ofta. Men ibland fick de träffas ett tag, när det var sommarlov eller jullov. Då åkte flickan ibland och bodde hos moster och morbror i deras stora våning i Malmö. I den våningen hade flickans mamma bott när hon var liten så där kände flickan att mamma fanns med på något sätt. Det var där i våningen som mellanbror fick bo med pojkkusinen som var lika gammal och flickkusinen som var äldre. Hos moster och morbror trivdes flickan bra. Där hade flickan varit många gånger med sin mamma och pappa när de levde. Så hon kände kusinerna och moster och morbror bra. I den stora våningen fanns ofta mycket folk och i det stora husets andra lägenheter bodde massa andra släktingar. När det var jul sprang alla barnen, kusiner och nästkusiner upp och ner i den stora stentrappan och ut och in i de olika lägenheterna. Där kände flickan sig hemma och där kunde det också hända att man pratade om flickans mamma och pappa. I fasterns hus sa man aldrig något om dem. Ibland fick flickan följa med morbror upp i hans ateljé och titta på alla tavlor han målade. Där luktade alltid speciellt och det var en lukt som flickan kände igen. Flickans lillebror bodde i samma stad som mellanbror så honom kunde flickan också träffa när hon var i Malmö. Flickan var väldigt lycklig när hon fick vara med mellanbror och lillebror. För dem älskade hon allra mest i hela världen. Under några dagar blev hålet i flickans hjärta då fullt av kärlek och glädje igen. Men när det var dags för flickan att åka hem och hon steg på tåget ensam gick hålet i hjärtat upp och värkte så att flickan grät stora tysta tårar hela vägen hem till fastern.

Internatskola

2011-02-21T21:46:00.001+01:00

Vad gör en faster som har fått en oönskad flicka i sitt hem? Vad gör en faster vars familj blev helt annorlunda än hon tänkt? Vad gör en faster som inte förstår dig på den lilla stumma flickan med hål i sitt hjärta? Jag tror att hon gjorde så gott hon kunde. Jag tror att hon kände sig tvingad och inklämd i ett hörn. Jag tror att hon hela tiden önskade att den lilla flickan skulle försvinna. Så när den lilla flickan en dag slängde ur sig något så nappade fastern direkt. Den lilla flickan brukade läsa flickböcker om engelska internatskolor. Där frodades vänskap och spännande saker hände. Den lilla flickan längtade hela tiden någon annanstans, till gemenskap och sammanhang. Så en dag vid matbordet sa den lilla flickan att hon ville gå på internatskola. En tid efteråt kom fastern och berättade att flickan skulle börja på internatskola. Det tyckte flickan skulle bli spännande… och väldigt skönt. För på internatskolan skulle fastern inte längre kunna skälla på henne hela dagarna.

När flickan började 6: an kom hon till internatskolan med en väska med nya kläder. Alla de andra eleverna på skolan gick i 7: an och upp till 3: e ring. Så flickan fick gå i en vanlig klass men bo på skolan. Så flickan var med fast ändå inte. Skolan låg nära Stockholm där flickan bodde med sin familjen…. När familjen fortfarande fanns. Och nu kunde flickan hälsa på sin farmor som flickan älskade och hon kunde hälsa på sin bästa kompis som bodde två hus ifrån huset där flickan bodde med sin familj… när familjen fanns. Så flickan var ganska lycklig varje helg. Men när det var söndag kväll fick flickan svår ångest men det förstod hon inte då att det var. Det var ingen som sa att det hette så. Flickan rymde och gömde sig i diken, lekstugor och under soffor. Men hon blev alltid hittad och fick åka tillbaka till skolan. Där fanns det stora flickor som var ganska snälla mot den lilla flickan. Men där fanns också andra som var elaka. Då blev flickan mobbad men var stum så hon sa ingenting. När året hade gått förstod fastern att det inte gick att flickan var kvar på internatskolan. Så då fick flickan flytta hem till fastern och hennes familj igen och fastern fortsatte att skälla på flickan. Så sen var allt som förut igen.

Pest eller kolera!

2011-02-21T08:36:00.003+01:00

Sitter här i soffan och ska strax iväg. Jag var uppe redan 6 och har sedan druckit den här vidriga vätskan. Jag fick i mig det mesta men inte de sista 2½ dl. Då sade kroppen stopp. Nu ska jag strax ta en skön dusch, borsta tänderna och så iväg. Min snälla make har tagit ledigt och följer mig. Den här gången blir undersökningen på en privat läkarmottagning i Lund. Lite krångligare att ta sig dit och hem men det går nog bra det med. Jag hoppas kunna klara detta utan morfin men om inte så får jag väl kapitulera. Då väntar i så fall ett par dygn med illamående och huvudvärk och det vill jag verkligen inte heller. Så det blir lite som att välja mellan pest eller kolera. Jag återkommer med hur det gått. Hej så länge!

Jämmer och elände

2011-02-20T13:12:00.000+01:00

Ja det är ju väldigt mycket jämmer och elände här på bloggen sista tiden. Och nu ska ni få lite mer klagovisa. Men nu gäller det nutid. Närmaste dygnet blir inget roligt dygn för mig. För imorgon ska jag göra min tredje coloskopi. Anledningen till det har sina rötter i berättelserna från min barndom - från när min mamma dog. Hon dog ju, bara 42 år gammal, av tarmcancer. När sedan mellanbror fick samma cancer lika ung, drog läkarna öronen åt sig. Så därför erbjöds vi andra regelbundna kontroller för att upptäcka eventuell cancer tidigt. Jag är oerhört tacksam för den möjlighet men inte desto mindre avskyr jag kontrollen. Och förberedelserna för den. Man ska nämligen dricka flera liter av en avskyvärd smörja som bara järnvilja kan få en att inte spy av. Sedan springer man väldigt frekvent på toaletten i flera timmar.

Själva undersökningen är inte roligare den och de tidigare gångerna har jag tagit all smärtlindring och lugnande jag erbjudits. Med morfinpreparatet i kroppen har underökningen blivit uthärdlig. Men sist blev jag sjuk i två dygn av morfinet så nu har jag bestämt mig för att pröva utan. Jag hoppas jag klarar det. Så just nu längtar jag som ni förstår mest till att detta är över. Håll tummarna för mig. Både för undersökningen och för att de inte hittar nåt skit som växer i mig. Vilket enligt min syn på livet inte skulle vara det minsta förvånande.

Goding

2011-02-19T18:44:00.000+01:00

Minns ni Goding? Den lilla chokladbiten i guldpapper med lite grönt på. Obetydligt större än bitarna i Alladinasken. Jag vet faktiskt inte om de finns längre. Men en Goding hör i alla fall till ett av mina minnen från barndomen. Jag och mellanbror skickades till Öland en månad på sommaren 1966. Minsta lillebror var hos släktingar och mellanbror och jag skulle vara hos en kvinnlig tandläkare i hennes sommarhus på Öland. Huset låg nog mitt på Allvaret för allt jag minns var en väldigt stor hed och mitt på heden ett ensamt hus. Jag visste inte då att det hette Allvaret, men det måste ha varit där. Inte något annat fanns i sikte mer än detta hus. Tandläkaren hade semester och jag undrade varför hon tackade ja till att ta sig an två barn som just blivit moderlösa. För det enda tandläkaren gjorde vara att ligga naken på sin atriumgård och sola. Jag minns bara en smal, väldigt brun kvinnokropp på en solsäng. Någon annan bild av henne minns jag inte. Men jag minns vad hon gjorde. Mellanbror och jag ägnade dagarna åt att sitta på grindstolpen och sjunga sånger. Vi gick längs stranden i oändlighet och satt modell för en konstnär som målade porträttbilder. Det var en väldigt underlig tillvaro i tomheten på Allvaret. Men en sak skulle bryta tristessen. En dag fick vi följa med tandläkaren och handla. Det kan ha varit en tisdag. I affären gav hon nådigt med sig och köpte varsin Goding åt oss. Men vi fick absolut inte äta Godingen på tisdagen. Den skulle sparas till lördagen. Inget konstigt med det. Lördagsgodis var en vana vi kände till hemifrån. Varje dag tänkte vi på och längtade efter vår Goding. Ända till lördagen då det var dags att äntligen få vår lilla chokladbit. När vi frågade tandläkaren om Godingen sa hon bara kort. Den har jag ätit upp! Jag minns det som att vi först trodde att hon skojade. Det var väl inte sant? Men det var sant. Hon hade blivit sugen och ätit upp vår Goding. Jag tror aldrig att någon vuxen lurat och svikit mig så innan , så detta blev en hemsk upptäckt. Jag minns att jag började hata henne. Men det slutade tyvärr inte där. Jag skulle under lång tid hata denna tandläkare mer än någon annan. Det som senare hände satt länge som en svidande tagg i mitt hjärta.

Vår pappa var på kryssning med en båt och hade i ett brev lovat att han skulle ringa en viss dag vid ett visst klockslag. Vi längtade förstås väldigt efter pappa och såg fram emot telefonsamtalet. Dagen kom äntligen och av någon anledning gav sig tandläkaren iväg och lämnade oss ensamma. Jag har ingen aning om vart hon åkte eller hur länge hon var borta. Men när telefonsignalen skar genom huset och pappa ringde, då var hon inte hemma. Telefonen stod bredvid hennes säng i hennes sovrum och vi sprang lyckliga iväg för att svara. Äntligen, äntligen skulle vi få höra pappas röst igen och prata med honom och säga att vi längtade efter honom. Men vi kom inte längre än till den stängda dörren, för när vi tryckte ner dörrhandtaget var dörren låst.

Vi bankade desperat på dörren, letade efter en nyckel, försökte komma in genom fönstret alltmedan telefonsignalerna ljöd genom huset. Jag minns hur jag kände mig, men jag vet inte ordet för det. Jag rasade, skrek, grät och förbannade. Jag oroade mig över pappa och att han skulle tro att vi inte brydde oss om honom. Efter ett tag tystnade förstås signalerna och jag vet inte vad som var värst. Det tunna bandet till pappa var borta och vi kunde inte längre nå honom. Jag minns inget efter detta, bara det glödande hatet mot tandläkaren som likt en elak häxa hade förhindrat mitt samtal med pappa. Vilken jävla kärring hon var!

Skratt o glädje

2011-02-18T19:52:00.003+01:00

Jag förstår om ni tycker att det är tungt och sorgligt att läsa minna minnen. Det är tungt för mig att bära dem också. Men det innebär inte att jag inte älskar livet och gläder mig åt det. Till och med ganska ofta - ja för det mesta faktiskt. Jag har mycket att glädjas åt och mycket att leva för. Just nu längtar jag mycket till den 5 mars. Då kommer våra nya Thailandsvänner över helgen. Jag vet att det kommer innebära många och innerliga skratt och det är just vad jag behöver nu. Jag behöver skratta av hjärtans lust och fylla kroppen med energi. Vi kommer säkert titta på bilder och minnas vår underbara resa i Paradiset och vi kommer planera kommande resa. Så blandas sorgen åter med glädje och livet blir lätt att leva. Välkomna T och M!

Det nya huset

2011-02-18T11:57:00.001+01:00

I det nya huset fanns en faster och en farbror och två pojkkusiner. De var äldre än flickan så nu blev hon yngst. Hon var inte längre en stor, duktig och förståndig storasyster. Nu var hon bara liten, dum och underlig.

I det nya huset var det aldrig skratt och sång och kramar. Där var det stelt och tyst och kallt. I det nya huset var allt som flickan gjorde fel När hon hjälpte till var hon i vägen. När hon inte hjälpte till var hon lat. Hennes hår var för tovigt och hennes musiksmak var fel Hon läste dåliga böcker och hon visslade falskt. Och när flickan gick på toaletten så använde hon för mycket toalettpapper. Så flickan lärde sig att lyfta på hållaren och dra ut papperet tyst så ingen skulle höra. Det är så flickan gör fortfarande fast flickan har blivit stor och köper sitt eget papper.

Så vad flickan än gjorde så var det fel. Hur hon än försökte så blev det aldrig bra. Hon kunde aldrig få fastern att sluta skälla. Faster skällde varje dag, morgon, middag, kväll - och flickan var stum. I flickans hjärta fanns bara en massa sorg, en massa längtan och en massa gråt. Och så ett stort svart hål. Det hålet försökte flickan fylla med godis. Hon köpte godis för alla sina pengar och tröstade sig en liten stund. Men då tyckte fastern att flickan var besvärlig och tog henne till en psykolog. Psykologen satt bakom ett skrivbord och flickan satt i stolen framför. Psykologen frågade flickan hur hon hade det i sitt liv men flickan var stum och kunde inte svara. Psykologen frågade flickan varför hon åt så mycket godis men det visste inte flickan riktigt - så hon kunde inte svara. Då tröttande psykologen på flickan och hon fick gå ut. Sedan gav Psykologen en lista på allt som flickan inte fick äta till fastern. På den stod allt som flickan tyckte var gott och även godis. Så efter det fick flickan inte äta godis längre. Och det var då som flickan började smygäta. För hur skulle hon annars fylla sitt stora svarta hål?

Familjen

2011-02-17T21:26:00.002+01:00

I en vaniljgul stenvilla bodde familjen. Idyllen runt om var total. Smala gator där villor i olika former och färger låg på rad. I de prunkande trädgårdarna lekte barn i alla åldrar och här och där skällde en hund medan en katt slickade tassen i solskenet. Barnen gick i den lilla träskolan där fröken spelade orgel och sjöng morgonpsalm. De skrev välskrivning med en bläckpenna och torkade av överflödigt bläck med läskpapper. I husen var mammorna för det mesta hemma och serverade varm choklad när barnen kom hem från skolan. I familjen fanns mamman, pappan och tre barn. Eftersom mamman i just den här familjen jobbade så bodde en hemhjälp i jungfrukammaren och tog hand om barnen och hemmet. Det fanns en flicka i familjen, en mellanbror och en lillebror. Mamman var vacker med svart hår och bruna varma ögon. Hennes naglar var alltid långa och röda, i öronen dinglade fina örhängen och hon doftade gott av sin speciella parfym. Flaskan hade en bild på en papegoja och blå spetsig kork med räfflor. Den stod bland andra toalettsaker på det fina sminkbordet i mammans sovrum Mammans ögon glittrade när hon kramade och pussade barnen som hon älskade väldigt mycket. Mamman satt på ett kontor och var allra snabbast på att skriva skrivmaskin och stenografera.

Pappan hade också svart hår. Han åkte bort ibland och var borta länge. Då spelade han teater och bodde på hotell. Ibland var han på sjukhus och vilade sig. Pappa skrev alltid brev till barnen och berättade att han längtade efter dem. Ibland fick barnen hälsa på och titta på teatern. Då var de väldigt stolta för alla klappade händerna åt deras pappa och han fick fina blommor. När pappan var hemma sydde han fina mattor. Han målade och lagade huset, planterade fina blommor och lagade mat. Han spelade på flygeln och sjöng vackra sånger för barnen.

Lillebror cyklade på sin trehjuling och mellanbror spelade boll, klättrade i träd och busade. Ibland drog han flickan i håret och retade henne. Flickan dansade balett, spelade teater och tog pianolektioner. Och mamman kramade och pussade barnen som hon älskade väldigt mycket.

I huset var det fullt av liv och glädje och många hälsade på. Det var fastrar och mostrar, kusiner och kompisar. Det var tanter och farbröder, skådespelare, fotografer, konstnärer, tandläkare, läkare, regissörer och många andra i en salig blandning. Människor var glada, hade fina kläder, skrattade högt, sjöng och dansade. Flickan i familjen var en glad flicka som trodde att hon skulle fortsätta krama sin lillebror varje dag och fortsätta leka och busa med mellanbror. Hon trodde att hon varje dag skulle gå till sin skola, sjunga morgonpsalm och leka med sin bästis. Flickan trodde att pappan skulle fortsätta spela teater och att mamman skulle fortsätta att krama och pussa barnen som hon älskade väldigt mycket. Flickan trodde det ända till den dagen då mamman dog. Flickan trodde det ända till den dagen då pappan dog. För sedan kom olika släktingar åkande. De tog varsitt barn i handen och for iväg till olika ställen där barnen sen skulle bo. Flickan blev alldeles ensam och fick inte längre kramar och pussar från någon som älskade henne väldigt mycket. Familjen var borta och fanns inte mer...... och flickan blev stum.

Den tredje händelsen

2011-02-16T23:01:00.003+01:00

Jag stängde datorn och gick upp för att lägga mig. Men i mitt inre river känslorna och vägrar att stilla sig. Jag måste ner igen och fortsätta skriva. Jag vill dela den tredje händelsen med er redan nu ikväll. Kanske kan jag sova lugnt sen – för första gången på tre nätter. Så nu kommer den tredje händelsen. Den tredje - och kanske den allra tyngsta. Vad är det hemskaste när man är liten? Att mamma och pappa dör. Vad är det hemskaste när man är vuxen? Att ens barn dör. Hur kan man överleva alla dessa saker i samma liv? Jag vet inte. Men jag lever- även om jag undrar ibland.

Så här skrev jag till min dotter i juni 1980. Hon är knappt tre år och har just fått diagnosen hjärntumör. Jag befinner mig på neurokirurgen i Lund.

"Jag sitter och skriver detta i sängen. Du ligger intill mig i en mindre säng, och man märker dina andetag på att lakanet skälver. Ingenting hörs i rummet. Utanför den stängda dörren hör man då och då ljudet av en klocka som ringer. Någon vill ha hjälp. Sköterskor och biträden som hastar i korridoren, skyndar extra vid tre signaler. Larm!

Jag vill också larma, be om hjälp. Mitt hjärta slår hastigt och det gör fysiskt ont. Som en tyngd, en kramp. Mitt barn ligger här, döende i sängen. På nytt står döden bredvid dig, rycker i dig, smyger sig på dig. Jag vet inte hur länge du har kraft att stå emot. ”Göm mig”, ber du mig ibland när du är vaken, och försiktigt lägger jag upp lakanet över ditt lilla ansikte. Känner du dig trygg därinne älskling? Är det för svårt för dig att uppleva världen omkring dig?

Din hand kommer fram ibland för att hålla i min och det är det enda jag kan göra för dig. Att ständigt finnas där för dig.

Det är svårt att få fram känslan nu av dina knubbiga armar om min hals. Svårt att minnas hur det kändes att lyfta upp din varma kropp i min famn. När jag nu lyfter upp dig, och du gråter av smärta, då känner jag din smärta i min egen kropp. Din kropp är så tunn där under lakanet. Nu är du tunn som en liten fågelunge. Din lätta andhämtning är svår att höra och din röst är svag och sluddrig. Älskade unge, lämna mig inte!

Den 26 augusti 1980. Sakta rullade tårarna över mina kinder, ner på dig älskade barn. Det fanns ingen återvändo. Vi hade kommit fram till slutet nu. Vi skulle mista dig. Om bara några timmar skulle du lämna oss och aldrig komma tillbaka. Jag gjorde ingenting. Satt bara stilla och grät. Du andades väldigt lite nu! Jag kröp upp till dig i sängen och vi satt där båda två och höll dina händer. Din pappa och jag. Allt var så tyst och lugnt. Du andades svagt en gång…och så en gång till. Sedan kom det inget mer. Du sov…. och du skulle aldrig vakna igen. Jag böjde mitt huvud ner mot ditt bröst och grät. Du hade lämnat mig!"

2011-02-16T21:05:00.002+01:00

Tiden efter den 6 februari 1966 fortsatte. Livet gick alltså vidare. Vintern blev vår och sedan blev det sommar. Största lillebror och jag skickades till Öland en månad så att pappa kunde vila upp sig. Där skedde händelsen med chokladbiten ”Goding”. Den ska få ett alldeles eget inlägg en annan gång. När sommaren gick mot sitt slut kom äntligen minsta lillebror hem. Han hade bott borta så länge mamma var sjuk, långt borta i Skåne. Det var då jag fick bli mamma. Jag var en liten flicka som just fyllt 11 år och som var fylld av sorg och längtan. Men jag låste in mina känslor och såg till andras behov. Som att vara mamma åt två småbröder som inte längre hade någon mamma. Det var jag som satt på sängkanten och tröstade när minsta lillebror grät efter mamma och inte ville att hon skulle vara död. Det var jag som fick se till att han kom till doktorn och sy igen såret i huvudet när han fått en järngrind i huvudet. Största lillebror tog också ansvar. Han var modig och orädd. Det var han som hittade pappas flaskor och hällde ut dem i vasken. Nästa dag satt vi båda i baksätet i bilen och väntade när pappa köpte nya flaskor. Han sa aldrig något. Varje natt turades vi om att sova i mammas säng. När pappa inte var hemma kunde man snusa på hans pyjamas.

Natten innan den 18 oktober 1966 var det jag som sov i mammas säng. Största lillebror sov hos en kompis. När jag vaknade var det tisdag och vi skulle borsta tänderna med fluor i skolan. Jag fick inte glömma tandborsten! När jag kom ner var vår hemhjälp förvirrad. Hon kunde inte komma ner i källaren. Dörren var låst från andra sidan och garageporten var också låst. Det var då jag förstod men inte tog in. Jag blev bara kall och rationell. Jag sa till hemhjälpen att gå ut i köket och ta med sig lillebror. Jag ville inte att han skulle höra vad jag sa när jag ringde bästa kompisens mamma. Nummerskivan på telefonen surrade lätt när jag slog numret. Mamman svarade och känslokallt, stumt sa jag bara: Pappa har ”tagit självmord”! Hon sa åt mig att gå till skolan så då gjorde jag det. Men jag glömde ju tandborsten! Så jag fick gå hem igen efter en liten stund. Det stod en polisbil utanför huset och det var då jag på riktigt förstod - och dog en andra gång. Hur många gånger kan en människa dö? När jag kom in i köket reste sig poliserna och gick. Lite senare satt min farbror på en stol i ett vardagsrum och berättade. Pappa är död! Sedan böjde han sitt huvud och grät och jag kände att jag borde klappa honom på huvudet och trösta. Men jag kunde inte. Jag kunde inte gråta heller. Men jag fick till uppgift att gå tillbaka till skolan och hämta största lillebror. Som ett offerlamm på väg till slakt fick jag leda min lillebror hem. Hem till dem som skulle berätta för honom att hans pappa var död. Jag undrar hur de tänkte där?

Senare på dagen gick jag ner i garaget. Där stod vår gröna Opel Rekord. Bakom den låg tre stora kuddar på rad vid avgasröret. Jag tror att de var senapsgula. Jag undrar vad pappa tänkte när han la sig där? Jag undrar om han tänkte på sina tre barn som sov tungt i natten med gråt i sina hjärtan? Jag undrar om han tänkte på att deras mamma var död? Jag undrar om han tänkte på var de skulle ta vägen när deras pappa också var död? Jag undrar om han tänkte på hur mycket sorg små barn orkar bära? Jag undrar om han förstod vad han egentligen gjorde? Stackars fina pappa!

Så här gick det till

2011-02-15T19:35:00.000+01:00

Jag tänkte berätta om tre olika händelser. De som gör att jag ibland känner mig väldigt trött. De som tömmer mig på energi och gör livet ganska tungt. De som gör att jag ibland inte har lust att stiga upp, inte har lust att göra något alls. Men trots dessa tre händelser har jag på något konstigt sätt ändå lyckats skapa mig ett riktigt bra liv. Här kommer den första:

Det var söndag den 6 februari 1966 och stora vackra snöflingor dalade sakta ner över villagatan. Jag såg dem tydligt i gatlampans sken. Vi hade varit på matinée. Jag, lillebror, min bästis och hans bästis. Det gjorde vi ofta, gick på bio. Vi tog tolvan, spårvagnen, till Höglandsbion och såg Zorro, De tre musketörerna och andra spännande äventyrsfilmer. Jag minns inte vilken film vi såg den 6 februari 1966, Men vi var glada när vi åkte hem. Någon av oss hade hittat en femma och det var mycket pengar på den tiden. Det hade gett extra godis att smaska på under filmen. När vi gick backen upp mot vårt hus slog vi kullerbyttor i snön. Lovikkavantarna var blöta av smält snö och runt raggsockorna i pjäxorna satt snön i klumpar. Våra kinder var röda av kylan, ögonen glittrade okynnigt och skratten ekade i den annars tysta kvällen. Klockan måste ha varit runt fem, för bion brukade börja tre.

Plötsligt öppnades fönster ovanför vår garageport. Den porten skulle spela en stor roll några månader senare. Men ännu var det den 6 februari 1966. Pappa ropade att vi skulle komma in genast. Och när pappa sa till så gjorde man som han sa. Men vi tyckte nog att han var lite fånig. Varför var det så bråttom? Kunde vi inte få leka en liten stund till i den vita kalla snön? Fånga snöflingorna, låta dem smälta på tungan och slå fler kullerbyttor på gatan. Snabbt sa vi hejdå och pjäxorna knarrade mot snön när vi sprang in. Det var våra sista steg i barndomens värld. Vi sprang mot vårt öde- mot vår egen katastrof. Runt husknuten, uppför trappan till verandan, dörren går upp- där står pappa. Så fort vi kommit innanför sätter han sig på den vita vackra matsalsstolen. Den med utsirade vackra ben, som pappa målat vit och klätt med ett ljusgrått tyg. Pappa som syr, lutar av, bygger och är så händig. Pappa som är finast i världen spelar teater och sjunger allra vackrast. Min vackra, stiliga pappa som nu ser så allvarlig ut. Han sitter på stolen och framför honom står jag och lillebror. Han håller våra händer. Sen säger han det. Mamma är död! Där och då dör också den lilla flickan som är jag. Och skriket som kommer ur mig har inte tystnad än!

Jag mår så bra!

2010-11-05T00:17:00.002+01:00

Sitter här i soffan med datorn i knät. Plötsligt hamnar jag här på bloggen och läser inläggen från förra året. Jag minns alla känslorna och hur jag mådde. Då får jag bara lust att skriva några rader om idag. Om hur jag slutat med den antidepressiva medicinen och hur bra jag mår utan den. Skriva några rader om att jag snart avslutar terapin. Varje vecka hela året har jag kämpat där och det har varit tungt, svårt och jobbigt. Men nu kommer jag att klara mig utan den. Min långa resa där har kommit till sitt slut. Jag vill skriva och berätta att energin återvänt. Liksom ljuset, livsglädjen och nyfikenheten på livet. Jag lever igen och det är väldigt härligt. Kanske kommer jag faktiskt att skriva lite här igen. Snart åker jag till Thailand, till solen och värmen. Då blir det ännu mer ljus i mitt hjärta. Jag sträcker upp mina armar mot himlen och omfamnar världen!

Barcelona

2010-05-09T23:07:00.002+02:00

Imorgon bitti 5.31 åker maken och jag till Barcelona i fem dagar. Där ska vi fira vår 20:e bröllopsdag. Och göra lite annat trevligt hoppas jag. Jag längtar verkligen! När jag kommer hem ska jag berätta lite mer. Och visa lite bilder. Huset här hemma vaktas av två galna 19-åringar som ser fram emot vår avfärd nästan mer än vi. Ha det gott mina vänner!

Hej Mats!

2010-05-05T18:42:00.002+02:00

Är du här fortfarande? Jag märkte att Du svarade direkt när H återupptog sitt bloggande. Därför undrar jag förstås om Du är en av dem som tittar in här också då och då ; ) Hör gärna av dig i så fall! Hoppas vi ses i sommar. Kommer du ner med barnen? Kram

Löjligt glad!

2010-05-04T21:18:00.003+02:00

Idag blev jag löjligt glad. Mitt bonusbarn Filippa mms:ade en bild på massa fina saker från en vindsröjning hon höll på med hos en gammal dam. Snabbt svarade jag och frågade om där inte fanns en gammal trästege! När hon svarade Ja sekunden senare höll jag på att svimma av glädje. Och ännu gladare blev jag när hon skickade en bild. Precis en sån som jag letat efter och längtat efter i flera år! Här är en bild på en liknande som jag fotat för flera år sedan. Snart, snart har jag en själv. Det finns bara ett litet problem med detta! Jag har ju lovat barnen att tatuera in namnet på den som fixar en stege till mig. Så snart står det Filippa på skinkan på mig ; ) I övrigt har dagen varit mycket trevlig med avslutning för en kollega som ska pensioneras. Efter en god lunch på Översten med utsikt över hela Malmö, så avslutade vi med en trevlig rundvandring i Västra Hamnen. En guide visade runt och berättade om de olika byggnaderna. Vinden blåste från havet och solen tittade fram ganska generöst. Småprat kolleger emellan gjorde det hela till en mysig eftermiddag. Ikväll kommer jag somna med skrattbubblor inom mig

Hej!

2010-05-03T22:33:00.002+02:00

Jag tittar in och ser att det faktiskt är några stycken som fortfarande troget kommer in här. Då och då får jag glimtar av lust att återuppta bloggandet. Att berätta lite om hur livet spirar i min trädgård. Hur fåglarna kvittrar utanför mitt fönster om morgonen. Hur solen blänker till i vattenytan av poolen. Berätta om värmen i uterummet som får olivträden att slå nya blad. Om katten som smyger omkring i trädgården och leker med mina plastandungar i dammen. Visa bilder på det nya som växer fram i trädgården och min fina nya dubbeldörr som jag älskar. Fortsätt att hoppas - snart är jag kanske tillbaka igen.

New Life

2009-12-08T19:45:00.003+01:00

Therapy puts you right back to hell. But hopefully there will be a better life soon! In The Land of the Morning Star.

Will you send me an angel

2009-12-07T18:50:00.001+01:00

The wise man said just walk this way,
To the dawn of the light.
The wind will blow into your face
As the years pass you by.
Hear this voice from deep inside.
It's the call of your heart.
Close your eyes and your will find,
The passage out of the dark.
Here I am.
Will you send me an angel.
Here I am,
In the land of the morning star.

--

2009-11-13T19:59:00.002+01:00

Idag har jag träffat min nya terapeut. Jag hade inga stora förväntningar men blev glatt överraskad. Jag tyckte mycket om henne och tror att detta kan bli bra. I måndags började jag äta antidepressivt. Så nu kan det nog bara bli bättre. Kanske får jag så småningom lust att skriva lite mer här. Ha en skön helg! Det ska jag ha. Och så ska jag göra min hemläxa! Gå ut och promenera!!

Att härbärgera!

2009-11-05T18:29:00.002+01:00

Jag har inte skrivit något på länge för jag håller på att härbärgera! För några veckor sedan åt jag frukost med en mycket nära vän, som dessutom är terapeut. Vi diskuterade en hel del och det slutade med att jag bestämde mig för att härbärgera mina känslor! Så det gör jag nu!

Jag ser ljuset

2009-09-29T19:35:00.002+02:00

De sista dagarna har varit riktigt sköna. Min ångest har lagt sig. Jag träffade en underbart god vän och åt frukost på härliga Lilla kafferosteriet. Hon tipsade om massa bra böcker och viktiga vitaminer och annat hälsokostigt. Efter det styrde jag mina steg till bokhandeln och köpte alla böcker. Sedan till hälsokostbutiken där jag nogsamt köpte allt hon rekomenderat. Jag litar blint på henne! Så nu tar jag duktigt mina stärkande vitaminer och andra nyttigheter varje dag. Min älskade bror kom från Stockholm och igår kväll var jag och tittade på hans och hans frus förställning om sorg. Det var gripande, vackert och finstämt och jag grät i en pappersnäsduk. En kontrast till i torsdags kväll då jag var och tittade på dotterns genrep av Svensson, Svensson. Då kunde jag inte låta bli att skratta. Jag har tagit ledigt två extra dagar denna vecka för att hinna träffa min bror ordentligt. Så då blir det bara jobb på torsdag. Mycket skönt att kunna koppla bort jobbet ordentligt. Imorgon kväll kommer dotterns pappa hit och lagar middag till oss alla. Härlig paella med direktimporterad krydda. Jag tar tillvara alla goda stunder nu!

Aha upplevelse

2009-09-26T21:45:00.003+02:00

I några inlägg har jag beskrivit mitt liv som en tågresa. Det bara blev så och jag vet inte varför. I det senaste inlägget med rubriken 1967 beskriver jag en riktig tågresa. I en kommentar skriver Nettan att hon tycker om hur jag beskriver mitt liv som en tågresa. Då får jag en AHA-upplevelse. Mina tågresor 1967 och några år framåt var ren och skär ångest. När jag nu, mer än 40 år senare, sitter här och mår dåligt med ångest och depression, så är det kanske inte så konstigt att jag väljer att skildra det i en tågresa. Allting hänger ihop!Jag fick några snälla ord från L på msn som gjorde mig både rörd och glad. Tack! Jag har skrivit mycket om känslor sista tiden. Mitt liv har varit fyllt av mycket starka känslor och jag får nog beskriva mig som en känslomänniska. Jag har svårt att hålla inne mina känslor och även om jag försöker så tror jag det är ganska lätt att läsa av mig ändå. Just nu är mitt liv ett stort känslokaos och det var länge sedan det var så starkt. Jag väljer att dela med mig av det här och tror att det har en terapeutisk verkan. Jag har alltid haft ett stort behov av att formulera mig i skrift. Kanske är det dumt av mig att vara så öppen, men detta är JAG så därför får det blir så. Idag har jag gått mellan sängen, matbordet och soffan. Några gånger har det glimtat till med små tankar om saker som jag skulle ha lust med, men jag har inte orkat mer än tänka på dem. Hoppas jag hittar orken att göra dem också snart.

1967

2009-09-25T16:37:00.003+02:00

Det är kall mörk vinterkväll i Stockholm. Jag är 12 år. Året innan dog min mamma och min pappa med sju månaders mellanrum. Jag och mina bröder skingrades till olika släktingar. Efter knappt ett år sattes jag på internatskola i Stockholm. Nästan varje helg besöker jag min familjs vänner eller släktingar. Min farmor, goda vänner, min bästa väns familj. När jag är hos henne kan jag låtsas att ingenting har hänt. Att jag bara är hos henne och leker och sover över. Hon bor två villor ifrån vår. Allting runtomkring är vant och hemma för mig. Söndag kväll ska jag tillbaka till skolan. Jag går backen ner till spårvagnen. Förbi vår villa där det bor en annan familj nu. Förbi andra villor där det lyser i fönstren och där familjer äter middag tillsammans. Efter ett tag ska barnen gå och lägga sig och deras mammor och pappaor stoppar om dem och säger godnatt. En del av dem är mina gamla klasskompisar. Jag åker några stationer med spårvagnen och byter sedan till tunnelbanan. Efter ytterligare färd med den kommer jag till pendeltågsstationen. Den är öde och jag får ofta vänta en stund på tåget. När jag andas kommer rök ut i den kalla kvällen. Mina tår domnar bort. När tåget kommer kliver jag på. Jag sitter i vagnen och det är nästan alltid bara jag och en eller två till som åker. Jag sitter stilla på bänken och ser mig själv i tågets ruta. Inom mig är det bara ett stort svart hål och en massa ångest. Men jag vet inte då att det heter ångest. Jag är 12 år och har inga ord för min sorg. På den tiden fanns ingen krisbearbetning och inga barngrupper. På den tiden fanns ingenting. Man låtsades som ingenting, så hade det aldrig hänt. Den där bilden av mig själv, ensam i tågvagnen, är riktig ångest för mig. När tåget stannade vid stationen där jag skulle av hade jag en lång promenad framför mig. Den gick genom ett ganska öde område fram till internatskolan. Där väntade en säng på mig i ett ensamt rum. Ingen mamma och ingen pappa stoppade om mig. Mina bröder var långt borta på en helt annan plats. Jag var 12 år och alldeles ensam i världen. Jag tycker det känns som en väldigt sorglig bild!

Vill ha!

2009-09-25T12:23:00.000+02:00

Ge mig lite uppåttjack, tack!

Ni vet det där tåget....

2009-09-24T18:25:00.002+02:00

som jag skrev om den 11 september. Jag skulle egentligen ha suttit på ett annat tåg. Det var på väg åt ett helt annat håll och jag hade sett fram emot den resan. Jag tvekade länge om jag skulle åka eller inte men bestämde mig till sist för att göra det. Jag skulle ha en bra reskamrat som kände till rutten! Som skulle visa mig och guida mig. Det var så mycket jag ville göra på resan. Jag kunde en massa saker på de olika resmålen, annat var nytt. Det var spännande och roligt! Men min reskamrat fick hoppa av efter en kort bit. Och de la om hela rutten. Och när jag ville till alla de ställen jag kände till så sa de till mig att jag var tvungen att åka någon annanstans. Så jag hann aldrig dit jag ville. De bytte ut all tågpersonal och ibland var det bara kaos. Då blev jag ledsen och trött och hoppade av. Nu reser någon annan på min biljett. Jag vet att jag hoppade av helt frivilligt men jag är ändå ledsen för det. För nu verkar tåget gå mer på rätt håll. Jag känner mig också avundsjuk för att hon kanske får komma till alla de platser dit jag ville. I min fantasi står alla och jublar över vilken skicklig resenär hon är och hur bra hon navigerar. Jag hoppas hennes resa blir bra. Men jag känner ett stick i hjärtat och en sorg över att min resa inte blev som jag ville. Att jag är en sådan usel resenär.

Vaffo blev det på detta viset?

2009-09-24T17:30:00.004+02:00

Tack Nettan och Hajje för era snälla kommentarer. Kom just hem från jobbet med en jobbig ångest. Kanske blir den här bloggen riktigt tråkig nu när jag bara skriver om allt det jobbiga. Trädgård och inredning är just nu långt borta. Just nu är mitt liv ångest och tårar. Och så lite skratt emellanåt. Vi hade en utbildningsdag på jobbet som var intressant, motiverande, spännande och lärorik. Men efteråt drabbades jag helt plötsligt av en massa jobbiga känslor. Barnsliga, avundsjuka tankar och känslor av misslyckanden och ett behov att hävda mig. Ja Ni hör själva!!! En massa skittankar helt enkelt. Körde hem och har nu tagit en "ångesttablett". Hoppas att den hjälper. Har aldrig tagit en sådan innan på det sättet. Ikväll ska jag iväg och se komedi. Genrep på Svensson, Svensson. Hoppas att det skingrar mina tankar lite. Den som tycker att jag gnäller mycket kan ju läsa en annan blogg. Så tänker jag när jag skäms för att jag skriver tråkigt här. Men ni som stannar kvar och läser är så välkomna! En vacker dag händer det!! Eller hur? Livet vänder och blir ljusare igen. Det tror jag på!

Inte mycket ork

2009-09-23T19:41:00.002+02:00

Igår var jag hos Företagshälsovården. Där fick jag göra en "skattning" av hur jag mår. Det visade att jag har både en depression och ångest. Jag fick ångestdämpande medicin och sov som en stock på den mellan 00 - 06. Vaknade inte en enda gång och oroade mig. Känner mig dock väldigt låg och väntar tålmodigt på att få lite mer energi. När jag får det kommer nog fler inlägg. Jag hoppas också på att få beviljat att få gå till en KBT terapeut via jobbet. Kan vara skönt att få hjälp att styra upp mina tankar lite. Sämst idag: Jag saknar en kollega! Bäst idag: Kände mig duktig under ett rådgivande telefonssamtal.

Ojdå

2009-09-18T19:29:00.002+02:00

Jag råkade trycka för fort på Publicera knappen i föregående inlägg. Det var meningen att det skulle stå något också. Idag har det varit en helt underbar dag, eller hur? Jag började med en god frukost och tidning. Sedan gick jag ut en stund i trädgården och klippte ner plommonträden. Sedan tog jag ett dopp, duschade och cyklade ut till E:s koloni. Där satt vi ett par trevliga timmar i solen och fikade och pratade om livet. Sedan cyklade jag hem och kände mig inspirerad. Väl hemma blev det ännu ett dopp som ett bra avslut på en härlig sommardag. Nu sitter jag i soffan insvept i en filt och ska se på Tv. Först blir det Idol och sedan Dirty Dancing.

Sommar, sommar, sommar

2009-09-18T19:18:00.002+02:00

Bäst och sämst

2009-09-17T20:13:00.005+02:00

Nu har jag jobbat tre dagar och det gick rätt bra. Nu väntar fyra dagar hemma. Ska skriva lite men i övrigt vara ledig. Det ska bli soligt och varmt enligt väderleksrapporten. Det känns hoppfullt och härligt. Jag vill njuta i trädgården. Tänkte försöka ta mig till min vän E:s koloni och sitta och småprata lite. Hon renoverar den inuti och har rivit ut hela det lilla köket. Jag behöver smittas lite av hennes energi. Ni som följt bloggen ett tag vet att hon har en underbar helt vit trädgård. När barnen var små brukade vi ofta fråga vad som hade varit bäst och sämst med deras dag. Ett bra sätt att få barnen att prata om allt. Fortfarande frågar 18 åringen ibland, innan vi säger godnatt, vad som varit bäst och sämst med min dag. Idag var mitt sämsta att...... att.......att..... ja, jag kommer egentligen inte på nåt sämsta. Men det bästa var att jag pratade med dotter som är i Barcelona och hörde att de hade det bra och att allt var toppen. Det gjorde mig så glad! På tisdag ska jag till Företagshälsovården och träffa en läkare. Vi får se hur det går!

Nettan

2009-09-15T22:23:00.002+02:00

Jag vill bara säga ett stort TACK till Dig Nettan! Du skriver små uppmuntrande kommentarer till mig i nästan alla mina inlägg. Det gr mig jätteglad. En okänd människa som läser vad jag skriver och som tar sig tid att ge av sin tid för att peppa mig. Tack snälla Nettan. Du ska veta att det värmer! Själv är jag så dålig på att kommentera hos andra. Vill Ni läsa Nettans blogga kan ni läsa här! http://olssonsivinninge.blogspot.com

Svenska Hollywoodfruar

2009-09-15T20:38:00.002+02:00

Förresten, jag måste ju bara kommentera gårdagens program i TV3. Vad säger man om Anna Anka? Har aldrig sett maken till människa. Ska bli mycket intressant att följa hennes vidare vidrigheter under hösten.

300

2009-09-15T20:15:00.003+02:00

Detta är mitt 300:de inlägg! Det borde kanske vara lite extra speciellt. Men det blir det inte! Det blir bara ett helt vanligt litet inlägg. För att berätta att jag cyklade till jobbet i morse. På min nya fina Monark. Jag har inte ens en bild på den. Sedan var det en ganska bra dag på jobbet och jag kände mig glad för att jag inte blev arg på någon och inte bröt ihop en enda gång. Jag hade ett bra samtal med mina nya chefer. Som nu får stressa runt istället för mig ; ). Sedan cyklade jag hem och gjorde lite vattengympa i poolen. Jag fick ett SMS från dottern som har det bra i Barcelona. Fast vi har bättre väder här! Så är sonen på väg hem från seglingen och nu tittar jag på IDOL. En ganska bra dag idag! Bilden ovan är från ett underbart fiskeläge som låg mitt ute i ingenting på Fårö i somras!

Lite njutning

2009-09-14T19:54:00.003+02:00

Jag gick en promenad på 45 minuter. Solen sken och jag tog på mina solglasögon. På vägen njöt jag av alla möjliga saker. En katt som tyst passerade på gatan. En gammal farbror som satt på en stol utanför sitt hus. Barn som lekte på skolgården och en lite hundvalp som gläfste i en villaträdgård. När jag kom hem var jag lite trött och varm. Då tog jag av mig alla kläder och gled ner i poolen. Vattnet var kallt men väldigt friskt och skönt. Jag simmade en stund och gjorde vattengympa för att mjuka upp mina ömmande muskler. Eftersåt svepte jag in mig i en badhandduk och satte mig i lä i ett hörn i solskenet. Det kändes som högsommar när solen värmde min lätt kalla hud. Efter att ha suttit där någon timme lagade jag en god middag som sonen gillade. Nu har jag duschat, tvättat håret och målat naglarna. Jag hoppas på en OK dag på jobbet imorgon!

Livet just nu!

2009-09-14T12:11:00.003+02:00

Äldste sonen seglar omkring på havet mellan Malmö-Köpenhamn-Ven med en trasig motor.
Dotter just åkt till Barcelona med sin kärlek för sex dagars semester. Så glad för deras skull!
Yngste sonen är iväg och bygger en ny akut på UMAS.
Maken hemkommen från svärföräldrarna, med en rostig hästsko till mig, och iväg på jobbet.
Jag har åkt och lämnat en jobbansökan åt dottern, bänkad vid datorn för att skriva rådgivningsspalt.
Kommer jag att följa mina egna råd?

Tåget

2009-09-11T12:21:00.005+02:00

Jag tänkte just gå in och skriva ett inlägg om livet. Om det snabbtåg som jag sitter på och som susar fram i en allt snabbare takt. Som stannar till vid stationerna men aldrig så länge att jag hinner göra något där. Jag hinner inte stiga på eller gå av, jag hinner ingenting. Jag tror att tåget ska gå åt ett håll och så går det åt ett helt annat. Fort fort. Hjärnan sprängs av att försöka hålla koll på vart tåget åker. Av att försöka se var det kan vara bäst att stiga på, eller av. Jag vet inte vad som är bäst! Ibland skrattar jag åt det tokiga och försöker småprata med medpassagerarna. Ibland gråter jag åt att inte ha koll och tycker att alla andra är dumma som inte fattar vad som händer. Någonstans på vägen förlorade jag mig själv. Någonstans smet en bitter surkärring på istället för mig.När jag öppnar min mail har min farbror skickat en dikt till mig. Han fyller snart 90 år och vet en del om livet:

Livets obändiga lust att leva vidare, att knockas tusen gånger men alltid resa sig upp och komma igen. Alltid! Det gröna gräset dess mjuka vekhet spränger sig upp genom den grå asfalten mot solen. Inget kan döda livet, det förbannat envisa kämpar oförtrutet vidare så länge den snurrar: vår jord – livets hem. Göran

Depression?

2009-09-06T19:15:00.004+02:00

Idag har varit en dag i trötthetens tecken. Inte så konstigt kanske med tanke på att vi var på middag igår och kom hem vid tre-tiden. Middagen var ljuvlig och sällskapet härligt. Till förrätt svenska kräftor och kantarellpaj. Pajen var den godaste jag någonsin ätit och kräftorna helt fantastiska. Sedan blev det melon med serranoskinka. Efter det den mest otroligt perfekt tillagade oxfilé man kan tänka sig. Med rösti, hemlagad bearnaisås och röd och vitrandiga ungsbakade rödbetor. Ljuvligt! Efter det goda ostar och sist små chokladpraliner och kaffe med avec. Sällskapet var våra goda vänner och ett nytt par vilket var en mycket trevlig bekantskap. De delade generöst med sig av en nyligen genomgången kris, både personligen och i äktenskapet, och hur de båda jobbat med den och förändrats som personer. En tänkvärd och känslomässig afton! Själv har jag äntligen avslutat mitt chefsuppdrag och dragit ner på takten i mitt jobb. Försöker sakta hitta mig själv igen. Men det är ganska segt! Känner mig in i märgen trött och dränerad på all energi. Har svårt med koncentrationen och att få det allra enklaste gjort. Har hela tiden nära till gråten och egentligen inte lust med någonting. Tvingar mig till att hålla en viss fasad. Jag vet att jag kommer igen om ett tag. Men kanske har jag faktiskt en depression och borde gå till doktorn och få lite medicin. Det har känts så här ganska länge nu!

Vi behöver inte Robert Aschberg

2009-08-31T20:11:00.004+02:00

Har ni sett Grannfejden någon gång? När Robert Aschberg kommer för att medla mellan grannar som beter sig som grottmänniskor mot varandra? Jag blir lika förvånad varje gång över hur människor faktiskt kan göra mot varandra. Men vi behöver verkligen inte Robert Aschbergs hjälp. Våra grannar är väldigt hänsynsfulla. När de skulle byta sitt tak som vetter mot oss, lade de mycket nogsamt ut plast som skulle skydda mot allt skräp som rasade ner. Turligt nog valde de svart tak igen som innan. Ett tag var de inne på rött, så jag blev mycket glad när jag såg de svarta plåtarna lyftas av lastbilen. Men OM de nu hade valt rött så hade jag inte börjat kasta potatisskal in på deras tomt. Nu är plåten snart uppe och det blir väldigt fint. Jag lovar visa bild på det med. I samband med att de vill komma in på vår tomt för arbetet med sitt tak så bad jag allra ödmjukast om att de skulle sluta kasta ut mat till fiskmåsarna. DET har jag faktiskt retat mig på! Särskilt sen jag höll på att få en stor risklump i huvudet när jag låg och rensade en dag. Och när jag hittat tomma smörburkar som måsarna tappat på sin flygtur över vår tomt. Grannen lovade genast sluta slänga ut mat när de hörde detta så Robert Aschberg kan gå någon annanstans.

Mera plank

2009-08-25T21:16:00.005+02:00

Som utlovat kommer lite bilder på hur planket ser ut idag. Tyvärr blev bilderna lite mörka eftersom jag fick stanna lite oväntat länge på jobbet och det börjat skymma ute. Så här ser det ut inifrån då dörren är helt stängd. Som ni ser är stenläggningen innanför inte klar, utan det är ett projekt som vi hoppas ska bli klart under hösten. Här har vi öppnat upp "fönstret" mot omvärlden. Mysigt med lite kontakt med gatan utanför. Så här ser det ut från gatan när vi öppnar upp dörren helt. Och så här ser det ut när allt är tillbommat. Det återstår en del småsaker. Bl.a en "överliggare" som ska kröna planket upptill och en planka tvärs över just där dörren delar sig. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur planket ser ut, för att inte tala om dörren. Den älskar jag! Så mysigt att kunna öppna tycker jag.

På begäran

2009-08-24T21:32:00.006+02:00

I Stockholm sitter min bror och är nyfiken på hur det går med bygget av vårt plank. Så här kommer lite bilder för dig D. Så här såg det ut när vi startade i början av sommaren. Här i hörnan vid planket stor ett cykelskjul som rivits och ett nytt har byggts upp på annan plats. Vi ville ha en dörr till framsidan, då den nuvarande är belägen på sidan vilket inte känns lika välkomnande. För att kunna få lite kontakt med gatan när lusten faller på bestämde vi oss för att bygga en delbar stalldörr. (Heter det så?) Då kan vi öppna övre delen när vi vill och stänga när vi vill vara privata. Här har maken kommit en bit på väg. Det går inte så fort men å andra sidan är han extremt noggrann. Och det är ju bra, även om jag ibland står bredvid och hoppar av otålighet! Här ovan ser ni hur det ser ut inifrån trädgården. och så här ser det ut ifrån utsidan. Här har hela planket mot gatan kommit upp, men dörren är inte färdig än. Tyvärr har jag inte bilder än på hur det ser ut nu. Det har hänt en hel del till. Jag lovar att fota imorgon och visa det. Så vill jag tacka för alla snälla och deltagande kommentarer på förra inlägget. Det är tufft ibland, men för det mesta mår jag bra och njuter av livet. Vi ses imorgon igen!

Mitt hjärta!

2009-08-20T20:17:00.003+02:00

Ibland kommer dåtiden farande och slår till hårt. Det händer inte så ofta, men då öppnas dörren till mitt hjärta, som alltid står på glänt, och som en lavaström väller sorgen fram. Förr var den våldsam, forsande, glödhet! Nu är den oftast trögare, långsammare och på ytan inte lika glödhet. Men den gör fortfarande ont när den kommer. Den 6 februari 1966 tog min barndom slut. Jag skulle fylla 11 år om en dryg månad. Det var söndag, en iskall vinterkväll, och stora snöflingor föll som lovikkavantar från himlen. Det var tyst och lugnt i villakvarteret i Stockholm. Vi lekte på gatan i ljuset under en gatlykta. Plötsligt slogs ett fönster upp i vår villa och pappa ropade in mig och lillebror. Han satt på en stol innanför dörren och berättade genast: Mamma är död! Mitt hjärta gick sönder och lavaströmmen startade. Jag skrek. Det skriket har aldrig riktigt tystnat. Den 18 oktober 1966 skrek jag inte. Då grät jag tyst! Den dagen dog pappa! Den 26 augusti 1980 krossades det sista av det som återstod av mitt hjärta. Då dog min förstfödda! Min underbara, djupt älskade och efterlängtade dotter. Två år och sju månader gammal. På tre månader tog en hjärntumör henne ifrån mig. Långsamt lärde jag mig att leva igen. Inte bara att överleva. Idag är det den 20 augusti 2009. En årsdag närmar sig och dåtiden drabbar mig med kraft. Då gråter jag ganska stilla i kudden. I nattens mörker. Då går mitt hjärta sönder igen. Mitt hjärta som är lappat och lagat så många gånger. Det är därför det är lite skört!

Larvigt

2009-08-18T20:55:00.003+02:00

De senaste dagarna har jag ägnat att gå igenom massor av mina pelargoner som fått larver. Inte så kul kanske men nödvändigt! De små rackarna är jättesvåra att se för de har exakt samma färg som pelargonbladen. Hoppas nu i alla fall att jag fått bort alla så att bladen kan växa ut igen så blommorna tar sig lite. De kan ju hinna blomma länge till. Bilden är lånad från nätet.

Slut för denna gång

2009-08-17T19:16:00.004+02:00

Så var semestern slut och första dagen på jobbet avklarad. Det är alltid en märklig känsla att komma tillbaka efter flera veckors ledighet. Det tar några dagar innan man är inne i det igen. Jag tänker i alla fall att hösten inte är här än. Jag tror det blir fler varma och soliga dagar att njuta av innan mörkret sänker sig helt. Och så har jag bestämt mig för att jobba en dag mindre i veckan denna höst. Jag vill ta hand om mig efter att i 1 ½ år haft det alltför jobbigt. Nu lyssnar jag på min kropp som länge sagt ifrån! Pengar är inte allt! Om två veckor går jag ner i tid! Något att se fram emot.

Nöjd med mig själv

2009-08-13T19:01:00.004+02:00

Idag är jag så nöjd med mig själv. Hela förmiddagen städade jag, vilket var välbehövligt efter mina lata semesterdagar. Det var en skön känsla som infann sig när alla döda flugor och dammtussar var bortstädade, golvet torkat och mattorna skakade. På eftermiddagen kom en god vän som jag träffar alltför sällan. Vi tillbringade några trevliga timmar här och pratade om allt möjligt. Jag känner mig pigg och glad och fylld av energi efter denna dag. I mitt huvud snurrar spännande planer inför framtiden. Kanske en nystart och att livet tar en ny inriktning. Det är i alla fall kul att drömma och planera!

Beck och Rep

2009-08-11T20:22:00.003+02:00

De här underbara låsen köpte vi på Beck och Rep på Gotland under vår semester. Visst är de vackra? Tyvärr passar inte beslagen på vår nya dörr, men jag kommer hitta något annat bra ställe att sätta dem så jag kan njuta av dem. Idag har jag tagit mig samman och rensat i pappershögen i arbetsrummet. Välbehövligt och skönt. Tre dagar kvar på semestern. Sedan helg och på måndag till jobbet igen. Tror jag är redo för det. Förra veckan kände jag att jag började landa och kunde slappna av ordentligt. Nu ska jag fortsätta njuta av de sista dagarna!

Torkvindans "nya kläder"

2009-08-10T22:30:00.004+02:00

Vår torkvinda behövde ny lina. Den gamla föll i bitar och blev slappare och slappare. Egentligen vill jag ha en torkvinda i trä, men de kostar ju en del så det får vänta lite. Jag har också sett en i vitt som är väldigt vacker. Det kommer så småningom! Under tiden skulle maken och jag dra om linorna på den gamla. Den förra linan var blå och nu skulle det förstås bli en vit. Jag vill bara säga en sak! Tur att maken och jag varit gifta i över 20 år. Annars vet man inte hur det hade gått. 60 meter lina, en massa trassel och en märklig bruksanvisning testade nerverna vill jag lova. Tills sist ordnade det sig och jag bytte ut alla halvtrasiga, smutsiga klädnypor mot nya fina i trä. Så länge de nu håller. (Notera det nya planket som möter det gamla. Arbete pågår.) Sedan rensade jag lite kring kryddorna. Så småningom ska kullerstenen läggas om men det blir senare till hösten. Det här är kring nya porten i planket som börjar ta form. Visar mer senare! Gårdagen avslutades med en trevlig familjemiddag då de stora utflyttade barnen kom hem med sina respektive. Kvällen var ljum, så vi grillade och satt ute i den sköna sommarkvällen. Nu börjar min sista semestervecka och jag känner äntligen att jag varvat ner och funnit lite lugn! Att göra i princip ingenting är livsviktigt ibland!

Vem kom på besök?

2009-08-07T21:53:00.005+02:00

Idag när jag som vanligt satt i solstolen, under parasollet, vid poolkanten, fick jag mycket kärt besök. Ett av de käraste som finns! Min äldste underbare son kom och spenderade några timmar med mig. Låg i en annan solstol och småpratade. Det är honom väl unt för han jobbar säkert nästan 80 timmar i veckan. Under vår pratstund ringde mobilen åtskilliga gånger. Jag fick höra om planer och planering för nästa stora projekt. Uppstarten av hans och hans kompisars/kompanjoners tredje restaurang. Jag är så imponerad över dessa killars företagsamhet (fast jag är lite jävig mamma). På bara några år har de startat två restauranger och har en tredje på gång. De jobbar och sliter och det går jättebra för dem. Fullt nästan varje kväll! Vill ni äta gott, billigt i en mysig avlappnad miljö med urtrevlig personal så beställ bord på Carib Kreol eller ta en lunchsoppa på Zoupa Dopa. Jaha, det blev visst lite reklam här, men det är killarna värda. Tack, älskling för några mysiga timmar! You made my day!

Dagens

2009-08-06T20:48:00.005+02:00

frukost... (sent) utsikt vid frukosten, inklusive porlande från dammen.... solstol... (variation förnöjer) utsikt från solstol (vänster) och så en ny deckare. Den förra läste jag klart igår natt. Ruskigt spännande! Jodå, jag har det bra!

Dagens

2009-08-05T21:33:00.008+02:00

lunch.... solstol.... utsikt framåt.... utsikt snett vänster.... utsikt snett höger... Läser en bra deckare och tittar mig omkring då och då! Mer än så har jag inte gjort idag.

Kantareller

2009-08-03T21:14:00.005+02:00

Ute öser regnet ner. Det är riktigt häftigt att stå i uterummet och höra det starka smattrandet från taket. Det är skönt att sitta inne! Hela dagen har varit grå och mulen. Mitt på dagen var jag på njurröntgen efter mitt njurstensanfall för några veckor sedan. Jag har hållit diet några dagar och fastat sedan igår. Jag blev trött och hängig, kan man säga. Men efter undersökningen fick jag äta igen och kände mig piggare. Jag åkte med äldste sonen till Abdus som är en härlig affär i Malmö med massa speciella och billiga varor. Där köpte jag ett kilo färska kantareller som jag ska bjuda mina vänner på imorgon när de kommer på middag. Det blir smörstekta kantareller till förrätt och grillade lammkotletter till huvudrätt. Så blir det lite vin och ost förstås och kanske en efterrätt. Visst ser det härligt ut? Jag har provsmakat lite till middag idag och det var ljuvligt!

Utflykt till Österlen

2009-07-31T18:16:00.006+02:00

Igår hade maken och jag en mycket trevlig utflyktsdag till Österlen. Vi körde till Trelleborg och sedan kustvägen därifrån till Ystad som är mycket trevligare en stora vägen. Vårt första mål var Åbergs trädgård strax utanför Ystad mot Tomelilla. Det var ett underbart ställe som jag inte varit på förut. Tyvärr började regnet ösa ner när vi kom dit men vi gick direkt till deras fik/restaurang i växthuset där vi intog en trädgårdstallrik till lunch. Underbart goda ekologiska grönsaker med gott bröd och ljuvligt kaffe efteråt. Vi satt en stund och tittade i trädgårstidningar och böcker de hade där, och plötsligt hade regnet upphört och det klarnade upp. Då gick vi runt en stund i den enorma trädgården. Lite synd att det inte är säsong just nu. Det kommer garanterat bli en tur hit nästa vår. Jag rekommenderar detta ställe varmt! Sedan styrde vi kosan mot Simrisham och på vägen var vi tvugna att stanna vid detta söta lilla ställe som hette Gammelgården. Fint ställe men det mesta som de sålde finns i Malmö med. Vi stannade till på en del andra småställen också för lite fika och sista anhalten blev Apotekarens trädgård i Simrishamn. Det är också ett härligt ställe med mycket atmosfär. Praktisk som man är kunde jag inte låta bli att undra hur de gör när de vattnar alla dessa blommor som hänger i krukor flera meter över marken. Men fint var det. Mot slutet av dagen sken solen och det blev en mycket lyckad dag. Vi stannade även till hos äldste sonens pappa som bor i ett underbart stort gammalt bränneri. Han var inte hemma men jag fotade från hans underbara trädgård. Så fort jag kollat med honom att det är OK att lägga ut bilder på hans hus så ska jag visa er. Kort sagt en mycket lyckad dag!

Rensning

2009-07-29T22:31:00.003+02:00

Medan maken byggde vidare på planket var jag duktig och städade i vår bod. Ut med allt, slängde massa skräp, sopa, sopa och så in med allt igen i en bättre ordning. Nu kan man komma längre in än ½ meter. Skönt! Imorgon blir det en vilodag. Då ska vi ta en dagsutflykt till vackra Österlen! Vi får se var vi hamnar och vad vi gör. Idag har halva semester gått!

Alex Schulman och jag

2009-07-29T22:21:00.002+02:00

har tagit bild på samma skylt. Den står bredvid det härliga fiket vid Rute stenungsbageri på Gotland. Alex Schulman bor strax bredvid under sommaren och skriver charmigt om hur han blivit pappa. Läs här! Vi tog en titt vid loppisen och en del hade man kunnat tänka sig. Men det blev inget köp den gången.

Lavendel

2009-07-28T20:49:00.004+02:00

Jag sitter just med fötterna i ett fotbad med lavendel från trädgården. Jag har massor av lavendel i min trädgård. Jag älskar lavendel! Men inte visste jag att den spred sig som attan och trivs utmärkt i singel. Idag har jag rensat massor av små lavendelplantor som slagit rot i singlet på framsidan. Det är ju inte riktigt meningen att den ska växa där! Mina armar känns just nu förlamade av allt rens och trädgårdsarbete idag. Hur gör ni med ogräs som växer i singel? Jag trodde nog att det skulle vara underhållsfritt. Är det någon som har ett bra tips? Ska man kanske kratta mycket så det aldrig slår rot? Maken bygger staket och en fin dubbel stalldörr. Kommer att visa bilder på det snart. Det blir jättefint och så mysigt att kunna öppna bara överdelen av dörren när man t.ex väntar besök. Eller bara vill ha lite kontakt med gatan utanför. Jag älskar ju portar och dörrar också så det fotar jag gärna när jag hittar. De här ovan är förstås från vår senaste resa på Gotland.

Jag längtar tillbaka

2009-07-26T22:08:00.004+02:00

till underbara Gotland. Men också till sol och värme. Två veckor har gått av semestern. Tre veckor kvar. Jag känner att jag behöver med sol. Mer vila, mer sömn, mer slapphet, mer sysslolöshet. Mer av allt! Den här vackra väderkvarnen såg vi på Gotland. Sonen är fotograf. Han tog hundratals bilder. De här trästegarna mellan hagarna tycker jag är så charmiga. De heter säkert något speciellt. Jag minns dem från min barndom och hade inte sett dem på länge när de plötsligt dök upp överallt. Något annat som var så vackert på Gotland var dikeskanterna. Gotland har tydligen fått pris för att de inte klipper dikesrenen. De blommade så vackert med vallmo, blåklockor, hundkex och allt möjligt annat. En fröjd att färdas längs vägen. Något att ta efter i resten av landet tycker jag!

Sigge på besök

2009-07-24T20:24:00.003+02:00

Det här är Sigge. Mitt yngsta bonusbarnbarn. Han är snart 1 år. Just nu passar jag och morfar Sigge och hans syster Abba, snart 2 år. Storebröderna har åkt med mamma och pappa till Legoland. Sigge ser lite sur ut! Kanske är det för att han inte fick följa med till Legoland. Eller så är det för att morfar har tagit på honom Abbas klänning. Morfar, nu får du skärpa dig!!!

Arg som ett bi

2009-07-23T22:26:00.004+02:00

Hej! Jag finns här men har inte kunnat eller hunnit blogga sista dagarna. När vi kom hem hade vårt bredband flyttats till ny leverantör och allt har strulat. Idag har jag suttit över fem timmar i telefon med Bredbandsbolaget och blivit argare och argare! Fortfarande fungerar det inte som det ska men en tekniker är på väg endera dagen. Aldrig mer att jag går på en försäljare från Bredbandbolaget som lovar stort men inte talar om ordentligt vad som gäller. Plötsligt stod vi här med IP telefoni som vi inte fattat att vi beställt. Nu är det i alla fall avbokat men jag skulle behöva min semester till annat än att bråka med Bredbandbolaget. Här är i alla fall en bild från en dörr på Gotland. Så fint vill jag också skriva på vår sophanteringsplats som vi ska bygga så småningom. Här är bara en vacker dörr! Jag älskar dörrar! Hoppas att jag snart kan återkomma med ett bättre humör. Just nu är jag faktiskt för arg för att hitta inspiration att blogga.

Tack och hejdå!

2009-07-18T22:31:00.011+02:00

Sista dagen på Gotland. Vi avslutade storstilat med ett besök i Lummelundagrottorna. Grottorna var ett äventyr och omgivningen med forsen och Europas största kvarnhjul var pampigt. Efteråt åt vi på vår favoritrestaurang och imorgon packar vi ihop, fikar en sista gång på ett mysigt fik vi redan sett ut och tar båten hem. En bättre semesterstart är det svårt att få och jag låter bilderna nedan tala. Titta och njut!

Semestern fortsätter

2009-07-17T21:34:00.008+02:00

Här ett underbart fik som vi besökte idag. St Hans mitt i Visby där man fikar ute omgiven av ruinen. Jag minns att jag varit här en annan gång för väldigt länge sedan och det var roligt att hitta hit igen. Det är en plats som jag bär ett särskilt minne ifrån! Vi hittade också den här härliga gamla lanthandeln där en man samlat gamla saker i massor av år. Han öppnade 1987 och hela stället är bara nostalgi. I alla fall för oss som hunnit bli några år och minns alla förpackningar och andra gamla grejer. Jag lovar att det fanns massor där som jag skulle ha velat ta med hem. Här en titt i medicinskåpet. Där finns faktiskt mer än hemma hos mig! Här gamla pilsnerflaskor av alla de slag. Bilder från den vackra kustvägen ner till Hoburgen Ta den om ni kommer förbi! Vackrare kan det knappast bli. Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Snart är det dags att lämna denna vackra ö men jag kommer bära denna semester inom mig hela långa vintern. Och plocka fram alla hundratals bilder vi tagit och njuta av under kommande vintermånader.

Beck & Rep

2009-07-16T22:40:00.008+02:00

Idag hittade vi en underbar plats till. Beck & Rep som tillverkar egna rep och snören, samt en massa andra bruksföremål. Vilken oas! Beläget på södra Gotland vid ett gammalt stenhus under stora skuggande träd. Trädgården var sagolik och jag hade kunnat flytta rakt in vilken minut som helst. Jag älskar rep och snören av alla de slag. Vi köpte några vackra haspar och hänglås till vår nya port, ett snörnystan och lite andra vackra saker. Jag visar bilder på det en annan dag. Till min stora glädke hittade jag ett vackert gammalt fönster för endast 35:- men när vi skulle ha in det i bilen så var det för stort. Så det fick vi lämna tillbaka och jag grämer mig mycket. Det hade blivit ett så vackert blickfång i trädgården. Vi har haft en underbar dag och kört ända ner på den sydligaste spetsen och förstås tittat på Hobergsgubben. Vi körde kustvägen dit som var bland det vackraste jag sett. Det är så mycket att visa men jag får ta kustvägen i ett annat inlägg. Jag måste säga att jag är helt betagen av Gotland. Vi har det underbart och solen skiner varje dag.

Furillen

2009-07-15T17:45:00.008+02:00

På ön Furillen ligger ett hotell. Det är nog en av de märkligaste platser som ett hotell kan ligga på. Men oj så häftigt! Om Ni har vägarna förbi så är det absolut värt ett besök. Bara själva hotellet är värt en titt. Lyxigt, stramt och stilrent. Meloner i rostiga stålkorgar hälsar välkommen. Lavendel i betongkrukor framför det magnifika fönstret. I matsalen hänger grova rostiga kättingar i taket. Superläckert! Men det mest spektakulära är nog platsen man valt att bygga hotellet på. Ön Furillen på norra Gotland är en karg stenrik ö utan mycket växter. Som ett öde månlandskap. Mitt här, i ett gammalt nerlagt kalkbrott, har man valt att bygga ett av Europas modernaste hotell. Här har ni utsikten från hotellet. Tittar ni noga ser ni att det på toppen av kalkberget finns en liten byggd träberså. Dit skulle naturligtvis maken och sonen ta sig upp. Utsikten var hänförande! Ser ni dem på toppen? Jag lovar att den här platsen ger en annorlunda upplevelse. Vill ni sova över så kostar det en del. Men det går utmärkt att bara ta sig en titt!

Semester

2009-07-14T22:47:00.006+02:00

Här är maken och jag bland sanddynorna på Gotland. Här står jag framför en vacker gammal port i ringmuren! Här är ett vackert staket som vi strosade förbi. I kväll har vi intagit en härlig måltid på en restaurang i Visby. Grill buffé och till efterrätt färska jordgubbar, machmallows och vit choklad från en chokladfontän. Så vi klagar inte alls!!

Sommarbilden

2009-07-10T17:43:00.003+02:00

Här är två små pojkar vid en sommaräng. De har huvudena tätt ihop och tittar intresserat och nyfiket på något spännande. Vad är det? Ett grässtrå? En nyckelpiga eller en fyrklöver? Kanske har de fångat en liten insekt! Någon av dem kanske har hitta en vacker sten eller visar upp sitt myggbett för den andre. Pojkarna heter Adrian och Agust. Den ena är min brorsson och den andra mitt bonusbarnbarn. Bilden är tagen på midsommarhelgen. Svensk sommar!! Det pojkarna är så intresserade av är ett Nintendospel. Star Wars!

Stockrosor

2009-07-09T21:56:00.004+02:00

Jag tycker så mycket om stockrosor. Just nu blommar de så här vackert hemma hos mig. Imorgon är sista dagen på jobbet. Sedan SEMESTER! Jag längtar helt galet mycket. Mer än jag någonsin längtat efter semester tror jag. Detta år tycker jag verkligen att jag förtjänar min semester.

Att spara till en semesterkassa!

2009-07-08T20:18:00.008+02:00

Man tar en stor 1½ l flaska coca-cola. Sedan sparar man alla guldtior man får i den. När flaskan är helt full sågar man upp den. Sedan häller man ut alla guldtior i en stor härlig hög! Därefter sitter man tillsammans runt bordet och stoppar i alla guldtiorna i myntrör. Av en flaska coca-cola full med guldtior får man 42 fulla myntrör. Det blir 10 500:- Sedan får man några guldtior över så att man vet att totalt fanns det 10 610:- i flaskan. Därefter ler man hela vägen till banken och tänker att man ska ha det väldigt trevlig på Gotland nästa vecka!!!

En segeltur

2009-07-07T22:28:00.006+02:00

I eftermiddags var det så här underbart på havet utanför Malmö. Då åkte sönerna ut en tur med storebrors segelbåt. Kan man annat än njuta av livet! Inga flytvästar är på fast mamma tjatar! Nu ska jag minsann ut och inhandla två flytvästar. Tror ni de tar dom på då? Jag vet att jag oroar mig alldeles för mycket, men med båda sönerna på samma båt så sitter hjärtat i halsgropen. Även om Seglingens ABC är en bra bok!

Utsikt från min pool

2009-07-06T16:25:00.007+02:00

Istället för att vara duktig och skriva 5300 tecken har jag idag mest legat i poolen. Och strosat runt i trädgården och ryckt ett ogrässtrå här och där. Eftersom jag läste att njursten kan utlösas av stress tänkte jag att det var bäst att ta det lugnt. Viveka med bloggen Humlebacken visade ett inlägg med utsikt från sin pool. En kul idé tänkte jag och tog kameran med ner i poolen. Det här ser jag! Underbar blommande och väldoftande lavendelhäck! Uterummet och våra härliga solstolar! Äppelträdet som har fått exakt fyra kart i år! Mitt planteringsbord och hörnet på garaget där stockrosorna just slagit ut och rosenvialen blommar vacker men luktlös! Och så en bit av grillen/ muren med ingången till grovköket i bakgrunden. Jag kunde också se en hel del ogräs i ögonhöjd, men det valde jag att inte visa så mycket av. I alla fall har dagen hittills varit underbar. Snart ska jag laga pasta med en kanongott recept jag hittade i Sydsvenskan häromdagen. Med tomatsås, grädde och mozarella.

I denna ljuva sommartid

2009-07-05T23:01:00.003+02:00

har jag tillbringat 8 timmar på akuten. Efter att i flera dagar haft smärtor i mage och rygg som bara tilltog fick jag idag ge mig. Akuten nästa!! Snälla dottern följde med och tillbringade all väntetid med mig.

Akuten är inget trevligt ställe och speciellt inte när det inkom ett olycksfall som skapade stress och spring och som tyvärr slutade riktigt illa för den skadade. Trots förfärlig smärta, som visade sig vara ett njurstensanfall, så är jag tacksam att jag kom levande därifrån. Efter en smärtsillande spruta kunde jag till sist åka hem!

Med massa smärtstillande medicin ska jag försöka klara av mina fyra dagar kvar på jobbet innan mina ljuvliga fem veckors semester börjar. Tack älskade Alexia för att du fanns hos mig idag. P.S Kolla vilken stor underbar lavendel som växer vid husknuten hos mig!

Pust

2009-07-01T19:18:00.003+02:00

Sommaren är verkligen här. Tyvärr har inte min semester börjat än, men efter jobbet är det ljuvligt. Maken har semester vilket betyder färdiglagad mat ( i alla fall ibland). Poolen är inbjudande sval efter en svettig dag på kontoret. Jag slänger mig i och bara njuter. Efter det en middag på trädäcket och kaffe i solstolen medan solen värmer och sakta sänker sig. Det kan hända att jag slumrar till lite. Maken jobbar så mycket han orkar i värmen med plank och dörren till cykelskjulet. De här söta korgarna fick jag syn på i söndags då vi tog en tur till Flora Linnea i Helsingborg. Två stycken stod det på golvet under ett bord och jag dök på dem. Jag kände mig glad resten av dagen. Ha, ha kanske är man lättroad! Den söta lilla saxen bredvid kunde jag heller inte motstå. Den är toppenbra att klippa bort överblommade blommor med. Nu ska jag ta mig något kallt att dricka. Håll tummarna att sommaren fortsätter precis så här. Me like!

Mina loppisfynd

2009-06-27T22:10:00.005+02:00

Jaha då var sommarens första loppis avklarad. Det första jag fyndade var denna gräddkanna. Det visade sig att svärfar brukade svetsa ihop sådana som ung. Han berättade att den här mindre kannan var för grädde och rymde 30 liter i motsats till de stora mjölkkannorna som rymde 50 liter. Numret på kannan visade vilken gård den tillhörde. Det var lite bonus med dessa fakta om mitt fynd. Sedan lite småfynd i form av dessa Blåmönstrade fat från Gustavsberg, en liten pajform och en fin "prinsesskopp" med fat. Om ni förstorar bilden och tittar noga så ser ni att det är små kronor på koppen och fatet. Gulligt tyckte jag. Så hittade jag en piedestal också som jag länge velat ha. Den ska förstås målas vit, så ni får tänker er den sådan. Efter loppisturen kopplade vi av hemma i trädgården med bad i poolen, vila i solstolen och en mysig grillmiddag med kyckling, färskpotatis och sweetchilisås. En perfekt sommarlördag.

Mayflower

2009-06-26T23:11:00.002+02:00

Förra året planterade jag tre stycken Mayflower-rosor. I år blommar de så här vackert och doftar lika ljuvligt som de är vackra. De blommar hela sommaren och jag har bestämt mig för att köpa tre till och plantera in i rabatten. Så att man tappar andan av vällust när man går förbi dem och den blommande lavendeln. Imorgon loppis och på söndag Flora Linnea i Helsingborg för rosköp. Ha en trevlig helg alla!

Loppis på lördag

2009-06-25T22:04:00.003+02:00

Jag har egentligen prylar hemma så det räcker och blir över. Men det är ju så ROLIGT att gå på loppis och fynda. Så på lördag blir det en av mina favoritloppisar som jag inte missat på många år. Jag det blir nog 17 året i rad. Om man inte räknar den gången då min väninna bröt foten i den lilla slänten på väg dit. Då valde jag faktiskt att följa med henne i ambulansen. tyvärr kommer jag i år att missa min andra favoritloppis eftersom vi just då kommer att vara bortresta. Håll nu tummarna för fina fynd på lördag!

Ultimate fighting

2009-06-23T20:44:00.009+02:00

Olivia gör sig redo. Vars ett benskydd får räcka. Men tandskydd och boxhandskar räckte till båda. I Ultimate Fighting får man sparkas och slåss lite hur som helst tycks det. Fabbe kämpar med Jennifer men får till sist ge sig. Är Alex jävig domare? Bästa kompis tävlar mot flickvän. Hur ska han döma? Här får lillebror vatten av storasyster i pausen. Tjejerna mötte killarna och båda tjejerna vann!!Ja så här kul kan man också ha det på midsommarafton!

Jag har krälat i åkern

2009-06-23T20:01:00.003+02:00

under midsommarhelgen. Här följer en kort sammanfattning.

23 personer anlände till värdinnan.
2 av dem hade vattenkoppor och skrek oavbrutet i två dygn
En boxningsramp var uppbyggd där ungdomarna slog varandra blå ivrigt påhejade av sina föräldrar.
Jag krälade i åkern efter dragkampen och en annan bröt nästan sina revben.
Vi tog ungefär 1000 bilder
Efter dans kring stången skulle alla traditionsenligt lyftas genom en av ringarna. Det var bara det att detta år var ringarna drygt två meter upp i luften.
Vi for i tre bilar till Läckö slott och vann en lyckosten på musroulette.
Fyra ungdomar skulle sova på studsmattan men ramlade ner och sprang mest omkring hela natten.
På söndagen åkte nästan alla hem men avlöstes av fler.
Alla var överens om att det var en riktigt lyckad midsommar.

Mitt lag vann frågesporten och svaret på ovanstående fråga är värdinnan själv. Som ni förstår har jag inte haft tid eller ork alls att blogga. Helgen har varit alltför intensiv. Man är glad att man överlevt. Visar lite mer bilder i nästa inlägg.

Värmande kommentarer

2009-06-16T18:49:00.002+02:00

Tack snälla Ni som kommenterat mitt inlägg om utbrändhet. Ja, det stämmer att jag är nära utbrändet. Jag försöker vara rädd om mig nu, går hem i tid från jobbet, inte ta på mig för mycket, säga nej o.s.v. Jag sover mycket och försöker bara göra sånt som jag verkligen vill. Efter midsommar är det bara tre veckor kvar tills jag ska ha fem veckors semester. Och efter det är det bara två veckor kvar på den chefstjänst jag har nu och som jag slutar för att över går till annat. Så jag kommer fixa detta! Tack snälla för er omtanke. Den värmer!

Det är vackrast när det skymmer

2009-06-14T21:08:00.005+02:00

Jag kan berätta att jag haft en skön helg. Plötsligt hade jag energi igen och jag har städat garderob, tvättat massor av maskiner tvätt, plockat, fixat och donat. Och städat hela huset! Det är en härlig känsla nu att sitta här i ett nystädat hem och känna att jag funkat riktigt bra igen. Och i går kväll var jag på 60 års fest hos väninnan E. Ingen kan tro att hon är 60, speciellt inte när hon plötsligt svepte ut i en salsa på vardagsrumsgolvet där hemma. Och sedan fick hon med mig ut i den kalla men ändå heta Malmönatten. Det var åratal sedan jag var ute på nåt ställe, men plötsligt fann jag mig mitt bland hundratals dansande, gungande, sjungande männsiskor som trängdes på dansgolvet på Cuba Cafè. Latinomusiken dunkade och det var svårt att låta bli att gunga i takt. Och solen har visat sig lite grann också både igår och idag. Jag känner mig riktigt glad och nöjd! Om fem dagar är det midsommarafton!

Utbränd?

2009-06-11T23:14:00.002+02:00

Om man svimmar på jobbet och doktorn inte hittar något fel, är man utbränd då? Om man inte orkar någonting och inte har någon energi alls, är man utbränd då? Om man inte orkar städa, laga mat, plocka undan, blogga eller påta i trädgården trots att man älskar det, är man utbränd då? I så fall är jag utbränd. Men jag måste hålla ut till den 1 september. Då slutar mitt ansvar.

Jippi!!!

2009-06-09T19:04:00.003+02:00

Nu är det klart att vi kommer fira midsommar på Kollandsö. Med tjocka släkten! Det ska bli så himla mysigt. Den som vill kan läsa här nedan hur jag skrev när vi åkte dit för 2 år sedan. Jag lovar uppdatera med vem som kommer i år! Min släkt är inte helt enkel som ni förstår om ni läser detta: Från sommaren 2007: "Imorgon åker vi till Kållandsö för att fira midsommar. Hos min f.d svägerska. Som också är min mans ex. Och min brors ex. Till Kållandsö kommer också min mans äldsta dotters ex. och deras äldsta dotter. Men min mans äldsta dotter kommer inte, för hon firar med sina yngsta barn och sin nya. Men min mans yngsta dotter kommer, med sin son och sin bebis i magen. Min brors och hans ex, dotter kommer inte, för hon är utomlands och jobbar och passar barn. Hon är lillasyster till min mans döttrar och hon är kusin med mina barn. Min mans och min son är lillebror till min mans döttrar och kusin med deras lillasyster. Förstår ni? På bilden ovan ser ni min bror när han spelar Indian i en pjäs. Han är skådis. Men han är också lite indian på riktigt, för min mormors morfar var Indian. Eller nåt sånt! Sa jag förresten att det ena av mina två jobb är att jobba med barn och föräldrar och skilsmässor?!! Ha en riktigt bra midsommar och håll sams!"

Och så tar vi väl Indianbilden en gång till då! Jag tycker min bror är så himla snygg som Indian!

En bild säger mer....

2009-06-07T19:28:00.004+02:00

Examensfesten i torsdags gick bra. Men efter den har jag varit så trött att jag inte orkat något. På fredagen var jag några timmar på jobbet. Lördag sov jag och löste korsord i soffan. Inatt sov jag 10 timmar, vaknade och åt frukost. Sedan blev jag så trött att jag var tvungen att lägga mig och sova en stund till. Sedan har jag bara suttit i en fåtölj, oförmögen att göra något. Äldste sonen med flickvän kom förbi. Och somnade med yngste sonen i soffan. Är det något i luften? Jag hoppas denna förlamande trötthet snart ger med sig.Här ser ni mina Rosenskära från 2007. I ett tidigare inlägg skrev jag att jag tänkte köpa nya eftersom jag inte hunnit plantera några och inte vill vara utan. Idag ringde en f.d kollega som pensionerats och som läser här. Hon undrade om jag ville ha några från hennes trädgård som hon skulle ta bort. Självklart vill jag det!! Tack snälla E. Jag kommer imorgon och hämtar. Du är så väldigt snäll och omtänksam. :)

En skön kram

2009-06-03T21:49:00.003+02:00

Har just fått krama om sonen som kommit hem från Italien efter nästan två veckor. Med sig hade han en solfjäder till mig. Så nu slipper jag vifta med plastfickor och liknande mitt under möten. Nu tar jag bara upp min vackra solfjäder när vallningarna sätter in. Som värsta Carmencitan.

Early morning day

2009-06-02T20:27:00.002+02:00

Jag förstår inte vad som hänt! I hela mitt liv har jag varit otroligt morgontrött. Jag har mått fysiskt illa av att gå upp tidigt. Mitt sömnbehov har varit jättestort. Och nu vaknar jag plötsligt tidigt varje dag. Ibland extremt tidigt. Inatt vaknade jag kl. 3. Men då kan man ju inte gå upp! Klockan 5 var jag fortfarande klarvaken. Kvart över 5 gick jag upp. Solen var uppe och morgonen alldeles ljummen. Jag hämtade tidningen, åt frukost och läste noga alla delar. Sedan var klockan 6. Då gjorde jag mig i ordning. 10 minuter i 7 var jag på jobbet. Klockan 17.20 gick jag därifrån. Då hade jag haft möte, möte, möte och så lite möte till. Något var inte så kul! Nu sitter jag i soffan och känner mig ganska trött. Får se när jag vaknar imorgon.

Rosenskära

2009-06-01T20:46:00.002+02:00

Jag älskar Rosenskära, de vita och rosa. Sista åren har jag haft dessa underbara blommor och samlat fröer från dem. Har jag sått dessa? Nej inte! Är det försent nu tror ni? I så fall får jag köpa några plantor för jag kan inte vara utan dem i sommar. De är verkligen riktiga sommarblomster.

Glas i kras

2009-05-31T21:22:00.002+02:00

Min helg har väl varit sådär. Igår slog jag sönder ett glas. Ett av mina stora fina franska glas. Sedan var jag så trött att jag inte orkade göra någonting. Trots härligt väder. Så jag la mig i soffan och sov några timmar. Idag har jag orkat något mer. Men ändå känt mig lite låg. Ja, ja sådana dagar har man väl också. Fick i alla fall ett gulligt sms från sonen som är i Toscana. Han och flickvännen bor i ett gammalt kloster och skulle på oliv-och vinprovning. Det lät riktigt mysigt. Maken har satt upp två partytält och förankrat dem så gott han kunnat. Hoppas de inte blåser bort innan torsdag. Då är det examensfest för 40 personer. Tyvärr skulle visst vädret skulle bli kallare -typiskt. Nåja, bara det inte spöregnar.

Frukost

2009-05-29T23:08:00.002+02:00

Sitter här i soffan och längtar efter frukosten i morgon bitti. Hos min bror fick jag denna underbara frukost förra veckan. Färsk frukt på fil med honung och valnötter. Till det ett glas juice full med nyttiga vitaminer. Mmmmm! Ljuvligt mumsigt! Idag har jag köpt frukt och imorgon är det jag som gör mig en lika god frukost. Annars är min stående frukost te och en macka. Det älskar jag och tröttnar aldrig på, men någon gång kan det vara kul med omväxling. Vad äter Ni till frukost? Brukar Ni variera Er eller äter Ni samma varje dag?

Hemma igen

2009-05-27T22:01:00.003+02:00

Jag har verkligen haft några riktigt mysiga dagar i Stockholm. Förutom kurs i tisdags har jag hunnit träffa flera vänner, njutit av god mat och slappat i min brors härliga trädgård. Här är bror på deras nybyggda stora härliga altan. Syrenerna blommade och trots att vi var nära Stockholms innerstad var det tyst och lugnt i trädgården. Nästan som på landet. Vilken lyx att bo så och bara ha 13 minuter till T-Centralen. Tack bror för trevligt sällskap och mysiga dagar. Snart ses vi i min trädgård ;)

Ett brev betyder så mycket

2009-05-26T21:33:00.003+02:00

Igår fick jag ett brev. Det var skrivet 1963. Det var inte till mig utan till "Farbror O". Det var min mamma som skrivit brevet. Hennes ord rörde mig starkt. Hennes storhet och värme lyste mot mig mellan raderna. Jag var tvungen att gråta en lite skvätt. Jag var åter en liten flicka som längtade efter min mamma och skymtade en liten liten bit av henne. Sedan berättade min bror att han hade en låda därhemma med brev. Hundratals brev som skrivits mellan mamma och pappa. Idag fick jag lådan och blickade ner på en skatt!

Nostalgitripp

2009-05-25T09:29:00.006+02:00

Om en stund ska min bror och jag ge oss ut på en nostalgitripp. Vi ska hälsa på en del människor som varit oerhört betydelsefulla i våra liv. Först ut blir vår farbror på över 90 år. Han har just blivit änkling och är dessutom sjuk. Så det blir en liten tur till honom. Han bor kvar i huset där han bodde med fru och kusiner då vi var små. De två följande är "Tant E." och "Farbror O" med mycket speciella relationer i familjen. "Tant E" var min mammas nära vän och bodde två villor från oss. Hennes dotter var min allra bästa vän. "Tant E" kan berätta mycket om min mamma och pappa. De dog båda då jag var 11 och mina bröder 9 och 5. Sen splittrades vi syskon till olika släktingar och sorgen flyttade in. "Tant E" har alltid gett kärlek och värme och räddat mitt liv många gånger. Hon har ett pärlande skratt. "Farbror O" har funnit så länge jag minns. En snäll farbror som såg till att vi hade skor på fötterna. Han kom körande i sin Volkvagns -bubbla och hörde till hela min barndom. Han gav mig mitt första jobb då jag som 8 åring fick jobba i hans affär. Jag var mycket stolt när jag fick min lön efter tre dagar. Som vuxen fick jag veta vilken roll "Farbror O" spelade i vår familj. Den gav nytt ljus över mitt liv och jag fick en så stor respekt för mina föräldrar. Respekt och fascination. "Farbror O" kan också berätta så många minnen. Jag suger i mig minnen om min mamma och pappa eftersom jag aldrig lärde känna dem som vuxna. Trettio år efter att våra föräldrar dog gjorde vi syskon en liknande resa tillsammans och träffade samma personer. Då fanns även "farbror G" kvar i livet som även han spelade en mycket speciell roll i våra liv. Nu är han död sedan en tid och yngsta bror är inte med den här gången. Men snart åker vi och jag är förväntansfull! P.S De vackra rosorna, som jag planterade förra året, blommar just nu i min trädgård

I´m in heaven

2009-05-24T20:23:00.009+02:00

Jag tror att bilderna får tala för sig själva. En utflykt med fika till Zetas trädgård var dagens höjdpunkt. Jag skulle kunna gå där i timmar och kunde inte se mig mätt på allt underbart. En fin gammal sax och ett par trädgårdshandskar i skinn fick följa med hem. Då ska ni veta att jag höll hårt i plånboken. Och så kan jag ju inte ta med så stora saker på tåget hem heller. Njut och låt er inspireras! "Kundvagnsparkering"

Rapport från ett tåg.

2009-05-23T12:01:00.002+02:00

Sitter just nu på tåget på väg till Stockholm. Utanför fönstret rusar landskapet förbi. Bedövande vackert. Jag vill inte läsa. Bara sitta och titta ut på allt det vackra utanför. Blommande gula rapsfält. Gröna hagar med betande hästar och kor. Välansade trädgårdar och kolonilotter, en och annan blå sjö och björkar i sin mest ljusgröna vårskrud. Det är tyst och lugnt i vagnen. Snart ska jag äta min lunch. Kycklingspett med couscous. Om jag får lust att läsa senare har jag både tidning och bok. Om jag blir trött så sover jag en liten stund. När jag kommer fram kommer min bror och hans fru och möte med sin ljuslockige lille son. Sedan åker vi hem till deras vackra hus och sitter i deras uterum. Livet är gott just nu!

Fotbad med lavendel

2009-05-22T17:43:00.004+02:00

Förra året gjorde jag eget fotsalt- Jag köpte grovt salt och repade ner massa lavendel. Vips hade jag ett härligt väldoftande fotbad som jag använt hela vintern. Sitter just nu med mjuka och insmorda fötter efter ett skönt fotbad. Snart ska maken hjälpa till och sätta lite färg på utväxten. Sedan blir det packa av för imorgon bär det av till min födelsestad, vår kära huvudstad. Det ska bli så trevligt att komma upp några dagar. Passar på att ta några extra dagar där i samband med en kurs för jobbet. Sedan blir det hem igen och jobba, jobba, fixa examensfest och sedan födelsedag för sonen som blir 18 år. Sedan är man inte vårdnadshavare för någon längre. För första gången på ungefär 30 år. Konstigt!

Inga pojkar i rabatten

2009-05-21T20:24:00.003+02:00

Det är bara jag som legat där hela dagen. Lite annat pyssel har jag också hunnit med. Solen har strålat stor del av dagen men nu framåt kvällen har det mulnat på och börjat regna. Får se hur resten av helgen blir. På lördag reser jag till Stockholm för en kurs och några dagar ledigt. Sitter just nu i soffan med dottern som planerar sin examensfest. Mysig kväll!

I mitt uterum

2009-05-20T21:03:00.007+02:00

Sköna filtar till ljumma sommarkvällar. Dynor till utestolar och några hemvävda fina skurtrasor jag hittat på loppis. Och fler dynor och ett varmt täcke att svepa om sig. I garaget pågår LAN under helgen. För er som inte vet så betyder det Local Area Network och är en SPELHÅLA. Sonens kompisar samlade för tre dygns spelande. En av dem hade med sig massor av burkar med nylagad mat som han stuvade in i frysen. Räcker säkert i 14 dagar!!! Bra att ha när hungern sätter in. Och så har de förstås bunkrat upp med chips, ostbågar och Coca-cola. Så imorgon när vi stiger upp lär vi hitta sovande tonårspojkar lite här och där. Sist satt det två och sov på stolar i garaget. Ja, ja bara jag inte hittar dem i rabatterna. Dem ska jag rensa imorgon.